SÖK
MENY
Som väntat blev det mycket skärgårdstrafiksnack i årets stora budgetdebatt. Och gott så, ska man upphandla trafiken för femton år är det skäl att ge frågan utrymme. Men det finns även sådant man kunnat prata mer om.
Det ska sägas genast. Den här analysen skrivs parallellt med att debatten fortgår under tisdagseftermiddagen, när nästan alla lagtingsledamöter ännu står upptecknade på talarlistan. Trots att man redan haft två fulla arbetsdagar och en förmiddag på sig att säga vad man tycker. Utvecklingen de senaste åren har gått mot allt längre budgetdebatter. Det behöver inte vara av ondo – dialog och debatt är demokratiskt. Samtidigt, det finns många möjligheter för att snabba upp processen; det mest effektiva är att korta ner tiden per anförande. Fokusera! Det skulle både debatten i sig, politikerna och (eventuella) åhörare vinna på.
Landskapsregeringen står i beråd att göra en stor omställning av skärgårdstrafiken för en lång tid framöver. Det är klart att det behöver debatteras. Förhoppningsvis når man även en lösning som gör att ämnet inte är lika frekvent de kommande femton åren.
Det är också i debatten om skärgårdstrafiken det finns skäl att lyssna noga, speciellt på de som uttalar sig om kompromissvilja hit och kompromissvilja dit. Hur mycket är politiskt spel? Hur stor är viljan att nå en kompromiss? Vad händer om regeringens omläggningsprojekt inte når sin ändhamn, utan det blir en ny laddhybridföljetong? Utsagorna i den här debatten är då det som kommer användas i den svekdebatten.
Även ÅHS har varit ett ämne som speciellt oppositionen återkommit till många gånger. Inte konstigt. Oppositionen har sämre insyn i organisationen när den inte längre har platser i styrelsen. Samtidigt är ÅHS mitt i en dramatisk förändringsprocess och ytterligare planerar man för ett nytt sjukhus. ÅHS upptar även en väldigt stor del av budgeten rent monetärt. Sett till de omständigheterna yttras få ord per euro i budgeten.
En berättigad fråga är vad man inte debatterat? Regeringen vill ta 40 miljoner euro från Pafs kassa och langa över dem till Kraftnät Åland för att bolaget ska bli kvitt skulden för Finlandskabeln. Det ska ge alla ålänningar och åländska företag lägre elräkningar, motsvarande 3,3 miljoner euro per år. Det är en unik och ovanlig åtgärd. När Nya Åland frågade regeringen om resonemanget bakom åtgärden sades det vara ett sätt att investera Pafs överstora kassa så att pengarna kommer ålänningarna till nytta. Alternativet, att placera pengarna på en börs utanför Åland skulle inte ge samma lokala tillväxt.
Med tanke på hur mycket politikerna annars brukar debattera Paf-medel har den här åtgärden förbigåtts med nästan total tystnad. HI vill lägga en del av summan på vatten och avloppsnätet och Moderaternas Wille Valve ger åtgärden beröm, men fortsatte sedan sitt anförande med kritik om brist på tillväxtåtgärder (och riskkapital). Men var är övrigas analyser? Var är resonemangen om hur man ska hantera resten av Pafs överstora kassa? Enligt finansministern ska åtminstone en del av den placeras – men hur? Var? Med vilken risk?
Debattens mest udda sidospår: Har man räknat på miljökonsekvenserna av däckslitaget på grund av den ökade biltrafiken över Kumlinge? Och hur hög ska egentligen dockan på Möckelö bli? Anders Holmberg – som ställde frågorna – fick svar, men ibland vore det kanske bäst att inte öppna munnen.
Debattens mest förutsägbara: Mogens Lindéns utsaga om att man i stället för parlamentarism borde organisera lagtinget som en vetenskaplig konferens och att han ”håller på och lär sig”. Vi har hört det förr. Av reaktionen att döma tycker ganska många att det är dags att gå vidare från den visan nu.
Debattens mest unisona: Glädjen över att representationsbilen Åland 1 inte säljs utan ska bevaras av motormuseet i Geta. En budgetmotion som gick hem!
