DELA

Biolog: Ny vattenlag kräver mer tillsyn

– Tillsynen måste fungera om målen i lagen ska uppfyllas, säger Tony Cederberg vid Husö biologiska station, om Ålands nya vattenlag som nu är ute på remiss.
Räcker den nya vattenlagen till för att hindra försämringen av Ålands marina miljö? Tony Cederberg, amanuens vid Husö biologiska station, är långtifrån säker. De problem han ser har att göra med dels kompensationstanken – alltså att företagen enligt lagförslaget ska kompensera för miljöskador som deras verksamhet orsakar – och dels med fördelningen av det så kallade förbättringsöverskottet.

– Förbättringsöverskott innebär att om ett företag gör mer än vad som krävs för att förbättra vattenmiljön – skapar en nettonytta – så får företaget använda två tredjedelar av det överskottet till att utöka sin verksamhet, säger Tony Cederberg.

– Därmed begränsas den rena miljövinsten till bara en tredjedel.

Han hade hellre sett en 50/50-fördelning

– Då hade man kommit miljön mer till mötes och delat jämnt på ”vinsten”. Jag förstår att landskapet vill ge verksamhetsutövarna en morot, men nyttan för naturen riskerar att bli liten med nuvarande förslag.

Mer resurser för tillsyn

Han påpekar vidare att tillsynen måste fungera om målen i lagen ska uppfyllas.

– Om tillsynen brister finns alltid risken att kompensationsåtgärderna inte görs fullt ut. I sådana fall blir resultatet i princip detsamma som miljöförstöring, med ökade utsläpp som följd.

Som han ser det krävs det mer resurser om tillsynen ska räcka till.

– Men det borde inte vara skattebetalarna som bekostar det.

Om ett företag genom sin verksamhet orsakar skada på naturvärden, fiskbestånd eller liknande skada som är svår att ersätta måste företaget enligt lagförslaget i stället sätta in ”förbättrande åtgärder som föreskrivs i tillståndet”.

– Men lagen säger samtidigt att tillsynen inte får bli för dyr. Det är lite alarmerande, för det kan medföra att vissa kompensationsåtgärder inte kan utföras, säger Tony Cederberg.

Försämringsförbud

Kompensationstanken bygger på att myndigheterna kan bevilja tillstånd att inleda verksamhet även om vattnets status inte är god, förutsatt att verksamhetsutövaren åtar sig att kompensera för effekterna på vattenmiljön. Det hänger samman med den så kallade Weserdomen – uppkallad efter floden Weser – där EU-domstolen fastställde att medlemsstaterna är skyldiga att inte bevilja tillstånd till verksamheter som riskerar att leda till sämre vattenstatus. Undantag från det här så kallade försämringsförbudet kan dock beviljas.

– EU-domstolens avgörande i Schwarze-Sulm-domen visar var gränsen går för undantag för försämringsförbudet, säger Tony Cederberg.

Schwarze-Sulm-domen rörde byggandet av ett vattenkraftverk i Österrike, där Österrike beviljat undantag från försämringsförbudet så att kraftverket kunde byggas. EU-kommissionen väckte talan mot Österrike i EU-domstolen eftersom byggandet ledde till att floden Schwarze Sulms vattenstatus försämrades från hög till god. Domstolen kom dock fram till att kommissionen inte kunde bevisa att undantaget från försämringsförbudet hade beviljats på bristfälliga grunder.

Tony Cederberg ser domen som ett steg tillbaka för miljön.

– Vattenkvaliteten i floden sjönk ju. Men tack vare att man kunde påvisa att den allmänna nyttan var större då vattenkraft anses vara en förnyelsebar energikälla blev det här domstolens beslut.

Risk för luddighet

– Landskapsregeringen menar att med ett fungerande så kallat kompensationsåtgärdsinstrument kan försämringar av miljön motverkas, alltså att man får göra skada om man kompenserar för den, säger Tony Cederberg.

Här ser han dock en risk för att lagen blir luddig.

– Om en kompensationsåtgärd inte lyckas, hur ersätter man skadan då? Det skulle kunna tolkas som att verksamhetsutövaren måste sätta in ännu fler kompensationsåtgärder, men då kan det vara för sent.

Han återkommer till tillsynsfrågan, och exemplifierar med fiskodlingssektorn.

– Fiskodlingen har ett program för egenkontroll. De ska bland annat ta prover på bottenfauna. Men 2015 när vi på Husö biologiska station fick i uppdrag av landskapsregeringen att utföra en statusklassificering för bottenfauna i skärgården och samtidigt ta fram ett nytt övervakningsprogram lät inte fiskodlarna oss ta del av deras material, så som vi hade fått tidigare, utan behöll det för sig själva. Resultatet blev att en del av skärgården inte kunde statusklassificeras i samband med uppdraget.

Enligt Tony Cederberg är det bra att tillståndspliktiga verksamheter har ett egenkontrollprogram. Men om resultaten av egenkontrollen förblir i verksamhetsutövarens egna händer gör den ingen nytta.
– Det är här vikten av en fungerande tillsyn kommer in. Om tillsynen inte fungerar är det någon som får lida, i detta fall miljön.

Han välkomnar uppdateringen av vattenlagen.

– Den behövs, det är nog de flesta överens om, och med det här lagförslaget försöker landskapsregeringen hitta en win-win-situation. Det är positivt – vi måste försöka hitta lösningar som gagnar alla parter. Men om tillsynen inte fungerar risken är risken stor att det blir en förlust för miljön. Och det är något som i slutändan drabbar oss alla.

Landskapsregeringen presenterar sitt förslag till ny vattenlag på ett öppet möte imorgon förmiddag.