DELA

Nu har en epok gått i graven

Sedan i fredags finns ingen familjedagvård kvar i Mariehamn. Det är slutet för den verksamhet inom staden som har högst kundnöjdhet.
Ett vemodigt slut på en bra institution och kollegor med en speciell sammanhållning, sådana var tongångarna i fredags när Mariehamns två sista dagmammor bjöd in sina chefer och gamla kollegor till fest med tårta och kaffe i Eine Eklunds trädgård.

Eine Eklund tog initiativ till träffen. Förutom Eine så är det bara Gretel Gyllendal som också jobbat som dagmamma det senaste året. För 40 år sedan fanns det fler än 30 dagmammor.

– Egentligen kan jag inte riktigt förstå att det är över, men vemodigt är det, säger Eine Eklund.

Eine Eklund har jobbat som dagmamma i 35 år. Hon är långt ifrån den enda som har många trogna tjänsteår bakom sig.

Nu dras tjänsterna in när Gretel Gyllendal går i pension och Eine Eklund flyttar till gruppfamiljedaghemmet Skutan.

100 % kundnöjdhet

Barnomsorgschef Pamela Sjödahl är inbjuden till festen och har dagen till ära rotat fram en gammal keps som det står ”Familjedagvården” på.

– Det känns vemodigt förstås. Men det har varit en fantastisk tid. Det är inte många andra yrkeskårer som får sådana recensioner som dagmammorna. 100 procent kundnöjdhet, säger Pamela Sjödahl.

Varför försvinner dagmammorna då om de varit så omtyckta?

– En av de viktigaste anledningarna är en ändring i barnomsorgslagen. Regeln för gruppstorlekar blev så att varje dagmamma får ta hand om sex barn och barn under tre räknas som ett och ett halvt, säger Pamela Sjödahl.

Det ställer till det för reservsystemet som dagmammorna har haft ifall någon blir sjuk. Tidigare hade varje dagmamma en reserv som tog över deras barn då de är sjuka, men det är inte längre tillåtet. En annan anledning är att det blir allt svårare att rekrytera nya dagmammor, berättar Pamela Sjödahl.

Gruppfamiljedaghem

Familjedagvårdens föreståndare Gun-Viol Lindeman är också på plats på festen.

– Det är både vemodigt och glädjefyllt att vara här, säger Gun-Viol Lindeman.

Hon lyfter fram gruppfamiljedaghemmen som alternativ. Där bevarar man småskaligheten, med åtta barn och en personalstyrka på två personer per grupp.

– Det är viktigt att det finns valfrihet för familjerna och så är det viktigt att det finns olika typer av barnomsorg som passar olika barns olika behov, säger Gun Viol Lindeman.

Dagmammor minns

Berit Söderlund sitter runt bordet i trädgården och pratar med sina gamla kolleger. Hon började som dagmamma då de egna barnen var små. Maken jobbade som polis, i tre skift och Berit jobbade enligt treskiftssystem, som barnskötare vid sjukhuset. Ett tag jobbade hon halvtid på dagis, men insåg att hon trivdes bäst hemma, med den självständighet som det innebär. Hon jobbade som dagmamma från 1992.

– I och med att jag har jobbat på dagis vet jag varför jag föredrar mindre grupper. Då har man tid att se varje barn, ge det den bekräftelse det behöver och tillgodose barnets behov, säger Berit Söderlund.

Vad är de bästa minnena från tiden som dagmamma?

– Oj, det är nog alla mysstunder med barnen under stora kojgranen. En stor gran nära Ängsbackens dagis. Också när man kan krama om barnen och se hur stressen rinner ifrån dem, säger Berit Söderlund.

Hon betonar också hur viktiga kollegerna har varit. De brukade ofta träffas i stadens lekparker och varje fredag på St. Mårtensgården.

– Det var otroligt viktigt att få träffa någon som förstår vad man pratar om, säger Berit Söderlund.

vI andra änden av bordet sitter Sussie Ekström och Mona Rosenholm. När undertecknad undrar om det inte var svårt att hålla koll på så många barn satmtidigt blir svaret nej, det är något man lär sig.

– Det gällde att ha stora fickor och flackande blick. Stora fickor för alla näsdukar och en blick med översikt hela tiden, säger Sussie Ekström.

Var det inte stressigt?

– Nej, man lär sig planera, göra långkok och handla på kvällarna. Man lär sig att ha översikt och se vad barnen sysslar med. Och så lär man sig att lyssna, säger Sussie Ekström.

Och om det blir tyst?

– Om det blir helt tyst, då är det bäst att lägga benen på ryggen, säger Sussie Ekström.