Mässlingsparty, någon?
Debatten dör aldrig helt. Bäst det är, när man minst anar det, blossar den upp igen i spalterna.
Det finns ingen som helst kontaktyta mellan de två sidorna. De som är för argumenterar för, de som är emot argumenterar emot. Och så stampar allt på stället.
Det handlar förstås om barnvaccinationer. Själv har jag, som hyllar förnuftet framom känslan, svårt att förstå att motståndarna mot vaccin är så övertygade om att de har rätt.
Ta det här med mässling till exempel.
I storstäder i Kalifornien har det, skriver Dagens Nyheter, blivit en trend bland föräldrar att se till att deras barn smittas av mässlingen genom att se till att de träffar sjuka barn. Mässling är i allmänhet lindrigare om man får sjukdomen före fem års ålder. I vissa delar av USA har bara 58 procent av invånarna fått mässlingsvaccin.
Är det vettigt? Jag tycker inte det. Mässlingens följdsjukdomar kan vara mycket allvarliga också för små barn. Lunginflammation, permanent nedsatt hörsel och till och med dödsfall rapporteras.
30 procent av dem som drabbats av ett nutida mässlingsutbrott i Kalifornien har lagts in på sjukhus, rapporterar DN. Varför riskera att utsätta sitt barn för det när det finns beprövat vaccin?
Jag fick mässling som 13-åring och blev jättesjuk. Det här var långt innan det fanns vaccin mot mässling. Jag insjuknade på sportlovet och stod på benen igen först när träden hade mössöron. Det går inte att beskriva hur jobbigt det var. Nog hade jag hellre sluppit.
När jag väntade mitt första barn gick en rödahundepidemi i skolan där jag jobbade. Jag blev livrädd för jag hade inget minne av att jag haft sjukdomen som ger fosterskador om man smittas när man är gravid. Dagarna fram till blodprovssvaret var ångestfyllda – men det visade att jag hade haft sjukdomen och var immun. Är man vaccinerad så slipper man den rädslan.
I dag betraktas vaccinationer av många som ett individuellt val. Men jag tycker att det förhållningssättet är problematiskt eftersom ett ovaccinerat barn hålls friskt på grund av att de flesta runt omkring är vaccinerade.
Jag betraktar vaccinationer som en solidaritetshandling. Människor med kraftigt nedsatt immunförsvar kan inte vaccineras men de skyddas av att omgivningen har tagit sina sprutor.
När barnen sedan blir vuxna är man som förälder själaglad att de är vaccinerade när de drar ut på långresor i världen. Det räcker mer än väl med att de kan utsättas för sjukdomar som det inte finns vaccin mot.
