Vaktstyrman bröt mot kaptens order – stod vid datorn och märkte inget

14:40 onsdag, 14 november, 2007

Det var andrestyrmannen som hade vakten på bryggan när Ålandsfärjan gick på Marbådan utanför Kobba Klintar.
Men han var fullt upptagen av datorn – i strid med kaptenens stående order – och såg inte vartåt det barkade förrän det var för sent.

På sjöförklaringen i dag blev allt det klart som alla har funderat på sedan olyckan inträffade: Hur kunde Ålandsfärjan gå på synligt grund en vacker eftermiddag när sikten var bra, trafiken mycket måttlig och det inte blåste hårdare än 6 meter per sekund?
Så många ville komma in och lyssna i tingsrättens stora sal att extra stolar måste bäras in. Utrymmet räckte trots det inte till för alla intresserade, i synnerhet som också många studerande från sjöfartsläroverket hade infunnit sig.
Det var Thomas Jansson (närmast kameran) som i egenskap av befälhavare avgav sjöförklaringen inför sjörätten, ledd av domare Gustaf Nymalm med sjöfartssakkunniga Börje Wasén och Leif Sviberg vid sin sida. Viking Lines företrädare fanns på plats liksom representanter för Redarnas ömsesidiga försäkringsbolag.

En minut före
Thomas Jansson berättade att Ålandsfärjan avgick en minut efter tidtabell från kapellskär, klockan 13.01. Då fanns han och andrestyrman på bryggan. Efter en liten stund kom utkiken upp.
– Jag var på bryggan i cirka 45 minuter, sedan gick jag tillbaka till mitt kontorsarbete. Jag kom upp igen cirka 15.02.
Då återstod ungefär en minut tills olyckan var et faktum.
– Jag tittade på klockan och såg at jag borde ha blivit kallad till bryggan. Det blev jag inte, utan jag gick upp ändå.
Och då blev det bråttom.
– När jag kom upp såg jag direkt vad som höll på att ske. Jag såg Marbådan styrbord framför oss. Jag hann inte ge order, utan jag sprang till styrbords pulpet och drog back. Vibrationen kändes i hela fartyget. Det fanns ingen tid för kursändring.

Kraftig grundstötning
Tiden från det han kom upp till bryggan och röt ”vad fan sysslar ni med” och fram till grundstötningen gick det uppskattningsvis 30 sekunder.
– Före grundstötningen var farten drygt 16 knop. Jag fick ner farten ungefär tre knop genom att lägga i backen.
Grundstötningen var kraftig.
– Jag kände att det tog under styrbords bryggvinge. fartyget reste sig och fick cirka 10 graders slagsida, så mycket att inventarierna rasade på bryggan. Jag nödstoppade styrbords maskin.
Reagerade de andra på bryggan när du kom up och skrek, undrade domaren.
– Jo, dom vaknade till snabbt.

Högtalarna ur funktion
Intendenten och maskinchefen kom upprusande. Ingen visste hur det stod till med fartyget, men efter en snabb kontroll kom beskedet att ingen läcka uppstått.
Problemet var att högtalarsystemet inte fungerade och därför informerades inte passagerarna. När brandlarmet trycktes i gång blockerades högtalarsystemet.
– Det visste vi inte förrän efter en stund. Vi försökte också få ut beskedet via megafon, men ingen i besättningen kom upp på bryggan för att hämta sådana.
Kaptenen såg i ögonvrån att passagerarna hade samlats på akterdäck med flytvästar på.
Fartyget hade glidit av grundet av egen kraft och kunde efter en stund fortsätta färden till Mariehamn för egen maskin.

Mot kaptens order
I diskussionerna efteråt framgick det, berättade han, att andrestyrman hade stått vid datorn och att utkiken nog suttit på sin plats men inte sett eller sagt något.
– Befälhavarens stående order är att den som har vakten inte får sysselsätta sig med något annat. Min förklaring är att andrestyrman har varit ouppmärksam när han lämnat sin post och sysselsatt sig med något han inte ska och försjunkit i annat. Vaktstyrmans plats är vid radarn.
Överstyrman hade kommit upp på bryggan en stund före grundstötningen, kollade lastlistan i däckskontoret bredvid bryggan och sedan kommit ut och satt sig med en kopp kaffe och en tidning på styrbords bryggvinge.
– Sen kom befälhavaren uppspringande och skrek. Först förstod jag inte vad som hände, men sedan steg jag upp och såg.
Också han angav samma orsak som befälhavaren: Vakthavande styrman var ouppmärksam eftersom han stod vid datorn.
Borde inte utkiken ha sett vad som var på väg att hända, frågade domaren.
– Jo.
Till överstyrmans uppgifter hör också att se ut ett lämpligt ställe att stranda fartyget på ifall läckor hade upstått. Det stället hittade han några hundra meter bort, på Kobba Klintar.

Stress i privatlivet
Andrestyrman, född 1970 och bosatt i Sverige, kallades in som följande vittne. Han har sjökaptens behörighet och fick brevet så sent som i fjol. På Ålandsfärjan har han tjänstgjort sen mars i fjol.
Så här berättade han:
– Befälhavaren lämnade över till mig när vi passerade Tjärven. Utkiken satt i sin stol och jag körde. Jag hade rätt mycket i skallen, stress både i jobbet och på det privata planet.
När fartyget närmade sig Mariehamn mötte fartyget Amorella som var på väg ut. Andrestyrman korrigerade kursen lite. Efter mötet korrigerades kursen igen med ett par grader.
– Jag tänkte titta snabbt på avlösningsschemat på datorn. På morgonen hade jag fått beskedet att jag ska räkna med extra jobb i höst när ett nytt fartyg sätts in och det stressade mig lite. Jag ville se hur veckopassen låg under hösten. Sen kom befälhavaren upp och röt. Då lyfte jag på huvudet och insåg att vi var på helt fel ställe och att det var skarpt läge.

Klara rutiner
Hans bekymmer rörde ”hemmafronten” med studerande fru och två små barn.
– Jag ville veta hur extrajobbet kunde kombineras med hennes planer. Det var min stress och oro.
Han höll med om att han inte var tvungen att ta reda på det just när fartyget närmade sig hamn.
– Rutinerna är klara. Jag vet vad jag ska göra under vakten. Men när vädret är lugnt och fint kanske man släpper lite på rutinerna.
Han kunde inte säga hur länge han tittade på arbetslistan. Han var också på det klara med att det är överstyrman som planerar arbetstiden.
Också han ansåg att utkiken borde ha märkt något och slagit larm.
– Men en del av dem är aktivare än andra. Den här utkiken var tyvärr inte av den aktivare sorten.
Något tekniskt fel på fartygt var det inte.