Utnyttja möjligheterna i det system som finns
– Man vet att man är fattig när skåpet är tomt på mat och räkningarna är obetalda. Den insikten har inget att göra med hur rik grannen är.
Det säger Sirpa Eriksson, tjänstledig socialkurator vid ÅHS.
Sirpa Eriksson är van att strida för sina klienters lagliga rättigheter. I sitt jobb har hon träffat många som lever på mycket små inkomster – så små att det inte är lätt att begripa hur de överlever. Det här gäller oftast personer med handikapp och sjukdomar.
– Det finns personer som lever enbart på utkomststödets grunddel på 369 euro per månad, till exempel de som väntar på sjukpension och som inte kan jobba.
Tilläggsdel kan betalas ut utgående från vad som sägs i lagen.
Har reagerat
Hon har reagerat över det som socialminister Harriet Lindeman (fs) sa när Åsub-rapporten ”ekonomisk utsatthet och social trygghet på Åland” nyligen presenterades – att folk på Åland kanske känner sig fattigare eftersom samhället som sådant är relativt välmående.
Det stämmer inte med Sirpa Erikssons erfarenheter. Fattigdom är inte något relativt. Det är helt enkelt det att man inte har pengar ens till det nödvändigaste.
– Också på Åland finns det människor som har det så.
Nej till egna system
Sirpa Eriksson håller inte med Harriet Lindeman heller när ministern talar om att Ålands möjligen bör skapa egna försäkringssystem eftersom åländska särlösningar via FPA blir så dyra.
– Om man vill förbättra situationen för de fattigaste kan man utnyttja de möjligheter den åländska sociallagstiftningen ger.
Det sägs, påpekar hon, att de åländska sociallagarna ger ålänningarna bättre möjligheter än vad rikslagen ger. Enligt henne stämmer det inte.
Hon räknar upp en hel rad lagar som antingen är sämre eller som saknas på Åland. Här är några exempel:
– Det kanske låter lite, men för en fattig betyder 20 euro 20 liter mjölk per månad.
En skillnad är också att rikslagen medger att stödtagaren får behålla en viss procent av inkomsten ifall man kan göra något jobb. På så vis uppmuntras klienten att jobba.
Aktivitetsplan för unga
Höj utkomststödet!
– Det man kan göra på Åland är att höja utkomststödet till en realistisk nivå. Kostnadsläget är allmänt taget högre på Åland än i riket och här kan man inte handla mat för halva priset som på många orter i riket.
Lagen om förebyggande utkomststöd – pengar som kan ges för att någon ska undgå att hamna i ekonomisk knipa – finns på Åland. Kommunerna måste enligt lag budgetera pengar för ändamålet, men alla gör inte det. Det är också oklart om de budgeterade pengarna används.
Det faktum att ensamstående kvinnor över 70 år är underrepresenterade när det gäller utkomststöd kan ha som orsak att de helt enkelt inte vet att de har rätt till stödet, säger Sirpa Eriksson.
– När hemvårdsavgiften räknas ut är det ju lätt att se ifall klienten har rätt till också andra stöd. Finns det någon som berättar för dem om olika stöd och hjälper dem att fylla i blanketterna? Och är det känt för alla att gravt handikappade enligt lag inte ska betala för servicen i hemmet.
I slutet av 2005 fanns det 424 personer på Åland med enbart folkpension, drygt 500 euro per månad.
Och socialjouren?
En annan brist på Åland är att socialjouren, som är lagstadgad, inte ännu är i gång.
– Varför går det inte att fixa här när det har gått i Lappland som är väldigt glesbefolkat och där jourhavande socialarbetare kan finnas på flera hundra kilometers avstånd? Om alla vi socialarbetare skulle ha jour varsin vecka per år så blir det faktiskt inte så betungande. Så har man löst det på andra håll.
Sirpa Eriksson är åländsk representant i socialarbetarfacket Talentias förbundsfullmäktige och berättar att kollegerna ofta skakar på huvudet åt den åländska sociallagstiftningen.
– Den åländska sociallagstiftningen har inte alls hängt med rikslagen. Vad är det som gör att egen lagstiftning då anses bättre för klienterna på Åland?
