Trovärdigheten är journalistens ansvar
Flera dagstidningar i Sverige har gjort upp egna etiska regler för hur journalisterna ska agera – eller snarare inte agera – för att tidningens trovärdighet ska värnas.
– Sätt av lite tid på redaktionerna för den här diskussionen.
Det rådet ger Rino Rotevatn, ordförande i det svenska journalistförbundets etiska råd, till åländska journalister.
Han var inbjuden gäst på det åländska journalistfackets vårmöte nyligen. Temat var textreklam – ett ständigt aktuellt ämne.
Rino Rotevatn betonar starkt att det är journalisternas skyldighet att upprätthålla tidningens trovärdighet, och att hela kårens anseende skadas ifall övertramp görs annat än som enskilda misstag.
– Om någon kastar skit stänker det på alla, hävdar han.
Trovärdigheten är journalisternas enda kapital, och det kan ta en livstid att bygga upp det förtroendet.
– Men det tar bara en sekund att rasera det.
Han understryker också att det inte finns raka svar, inget rätt och fel som gäller i alla situationer, utan att det ofta beror på omständigheterna om trovärdigheten naggas i kanten eller inte.
Inte bara lönen
Att vara journalist är inte som att ha vilket lönearbete som helst, säger han.
– Det handlar inte om enbart lönen. Journalistik har en samhällsnyttig funktion. Demokratin fungerar inte utan en fri och obunden journalistik. Det är utifrån det som hela det pressetiska systemet ska förstås.
Allmänheten ska kunna lita på det som skrivs och publiceras. Vem som är avsändare måste alltid framgå tydligt.
Rino Rotevatn har sett exempel på där tidningsjournalister samtidigt producerat reklamtexter åt stora företag. Det spelar ingen roll om texterna inte undertecknas med namn – det finns alltid någon som vet.
– Här handlar det inte enbart om etik. I Sverige är det giltigt skäl för uppsägning ifall det skett utan arbetsgivarens vetskap.
Läs mer i papperstidningen!
