Större krukor ger mera rotrum – plantor skolas inte länge om
Snart är problemen med hopsnurrade tall- och granplantor över hos Rosenbacken i Vårdö där omkring 450.000 skogsplantor produceras varje år för de åländska skogarna.
– Vi slutar med omskolningen, säger innehavaren Björn Boman.
Arbetet pågår för fullt i plantskolan när Nya Åland hälsar på.
Agrologen Björn Boman började med växthusodling redan 1989. Nu driver han verksamheten tillsammans med sin som Johan Boman. Till sin hjälp har de anställda som ursprungligen flyttat in från Lettland och som när det är lågsäsong i växthuset jobbar för en äppelodlare i närheten.
Som mest, på senhösten när skogsplantorna packas inför lagringen och cypresserna inför julkommersen, arbetar tio-elva personer i anläggningen.
Sedan mitten av 1990-talet, när landskapsregeringen slutade producera skogsplantor för det åländska skogsbrukets behov, har plantorna drivits upp på Rosenbacken. Nyligen förlängdes upphandlingskontraktet till slutet av 2015.
Förutom tall- och granplantor odlas cypresser för prydnadsbruk under tak.
Fått kritik
Men huvudsakligen produceras skogsplantor, och det är också på grund av dem som reportaget görs.
Flera skogsägare har kritiserat plantkvaliteten i en serie artiklar i Nya Åland under de senaste veckorna, och en stor del av kritiken har gått ut på att plantornas rötter drabbats av rotsnurr – alltså att rötterna snurrar ihop sig i stället för att växa utåt och neråt – och att livskraften därför minskar.
Under de fyra-fem senaste odlingssäsongerna har fröna först såtts i pyttesmå mikrobehållare för att sedan skolas om två gånger i större krukor före förpackning och försäljning.
I större krukor
Men nu är det slut med den odlingsmetoden. Från och med i år sås fröna direkt i större krukor.
– Vi har kommit överens med Ålands skogsvårdsförening att vi ska göra så efter den kritik som varit. Det är ett sätt att återupprätta förtroendet bland skogsägarna, säger Björn Boman.
Med granplantorna har problemet varit att de gulnat i topparna något år efter utplanteringen. Många av granarna har så småningom dött.
Där är det svårare att hitta orsaken, säger Björn Boman.
– Det har sagts att orsaken är det vitryska ursprunget, men vitrysk gran är vanlig i Sverige upp till Dalälven där klimatet är betydligt bistrare än här. Så det är tveksamt. Men det vet man att granar är känsliga för vatten.
Läs mer i tisdagens Nya Åland!
