Rusning efter åländska märken
I dag är det exakt 30 år sedan frimärkssamlarna flockades på Åland.
Landskapet fick sina första egna frimärken. 30 år efter att tanken först väckts.
Folke Sjölund, som gick bort i december, var med och tog initiativ till åländska frimärken, och som dåvarande riksdagsmannen Gunnar Häggbloms sekreterare involverad i arbetet som gjorde att de blev verklighet.
VId en filatelistträff som föreningen arrangerade 2010 höll Folke Sjölund ett föredrag där han kunde avslöja tidigare inte omskrivna uppgifter om hur det gick till när Åland fick egna frimärken.
Föredraget refererades i Ålands frimärkssamlarförenings tidskrift Luppen:
Pol mag Folke Sjölund arbetade i riksdagen från 1979 till 1991. Först som den åländska riksdagsmannens sekreterare, sedan som sekreterare för Svenska riksdagsgruppen. Dessutom vikarierade han som riksdagsmannens sekreterare från augusti 1976 till januari 1977.
Under de här åren fick han en unik inblick i arbetet bakom kulisserna som ledde fram till de åländska frimärkena, med första utgivning den 1 mars 1984. Eftersom han själv var filatelist var den här frågan synnerligen intressant för honom.
Redan 1954
Den som först i offentligheten förde fram tanken på åländska frimärken var apotekare Fjalar Grönberg. Redan 1954 tog han upp det i Ålands landskapsnämnd, som den lokala ”regeringen” då hette.
På 1970-talet fick frågan förnyad aktualitet när Färöarna i samråd med Danmark fick sina egna frimärken. Då förföll argument som att det skulle strida mot internationella postunionens (UPU) regler att ett självstyrt område gav ut egna frimärken.
Ålands frimärkssamlarförening började trycka på landskapsstyrelsen (numera landskapsregeringen) för att väcka frågan, och den kom upp på ministernivå i Finland hösten 1976 när Gunnar Häggblom tagit plats som Ålands riksdagsman som ersättare för Evald Häggblom som avlidit på sommaren.
GH föreslog en utredning och det lyckades sedan SFP-aren Ragnar Granvik blivit trafikminister när regeringen ombildats.
– Vi visste att motståndet mot åländska frimärken var stort, speciellt på tjänstemannanivå. Utredarna hade nog inte riktigt förstått sitt uppdrag, för de kartlade alla hinder som fanns mot åländska frimärken. Men utredningen var ändå av stor nytta, för då kunde vi hitta motargument, berättade Sjölund.
Koivisto positiv
När Sjölund kom till riksdagen 1979 som riksdagsmannens sekreterare togs frågan upp igen.
Vid justitieministeriet finns en tjänsteman med särskilt ansvar för Ålandsfrågor och dåvarande justitieministern Christoffer Taxell var positiv till åländska frimärken. ”Jag kommer att driva frågan”, deklarerade Taxell.
– Utan hans insatser hade det knappast lyckats, konstaterade Sjölund.
Till saken hör att president Urho Kekkonen var av motsatt åsikt, men han blev sjuk och avgick 1981. Efterträdaren Mauno Koivisto hade speciella band till Åland genom att hans far, med goda erfarenheter, seglat som timmerman på åländska fartyg. Dessutom hade Koivisto fått ett starkt stöd från Åland i presidentvalet.
Sabotera
Eftersom frimärksutgivning sorterar under trafikministeriet tillsattes en arbetsgrupp med Niilo Laakso från detta ministerium som ordförande. Där ingick även Nils Wirtanen, justitieministeriet, samt Ålands representanter Folke Sjölund, Christer Jansson (landstingsman och frimärkssamlare), postchefen Torsten Wikstrand och kanslichefen Gunnar Jansson.
De hade att brottas med en tjänsteman från trafikministeriet vars uppgift verkade vara att sabotera alltihop. När frimärksivrarna tillbakavisat alla motargument, spelade tjänstemannen ut sitt sista kort, riktat till postchefen:
– Jamen hur Torsten kan du vara för när din mor kommer från Finland.
Arbetsgruppen lyckades dock med sitt uppdrag; att utarbeta en förordning om hur Postverket i Finland skulle ge ut frimärken för landskapet Åland. Den antogs av Finlands regering den 5 februari 1982.
– Gunnar Jansson ringde till vaktmästarna vid landskapsstyrelsen och sa: Nu ska ni hissa flaggan!
Frimärksdelegation
En ny arbetsgrupp tillsattes för att genomföra förverkligandet. Förutom Gunnar Jansson var det samma medlemmar från Åland som i den tidigare arbetsgruppen, och därtill tre representanter för Postverket.
Några riktlinjer slogs fast:
– Frimärkena skulle användas för post som sänds inom och från Åland. Så kallad blandfrankering skulle undvikas.
– Posten sköter de internationella kontakterna.
– Åland skulle få bestämma om frimärkenas utseende och ha inflytande över utgivningspolicyn, dock så att posten hade det slutliga avgörandet.
Ålands landskapsstyrelse tillsatte en frimärksdelegation 1982 som, liksom nu, består av representanter för posten, kulturlivet och filatelin.
Frimärkena skulle givetvis ha anknytning till Åland, hålla hög konstnärlig och teknisk kvalitet, utgivningen skulle vara restriktiv och kopplad till det postala behovet för att behålla trovärdigheten hos samlarna och en bra marknadsföring var viktig.
Den 1 mars 1984 var alltså den stora dagen när den första utgåvan av åländska frimärken var verklighet. Antalet abonnenter ökade snabbt och var som mest uppe i 75 000, fler än abonnenterna på finska märken.
Nu är det nere på drygt 30 000 abonnenter, men en glädjande omständighet är att tio procent av ålänningarna finns bland kunderna.
– Om Sverige och Finland hade samma siffra vore hobbyn räddad, inflikade i samband med föredraget Anita Häggblom, chef för Posten Åland frimärken .
Tio år efter utgivningen, den 1 januari 1993, fick Åland sitt eget postverk i samband med att självstyrelselagen reformerades.
Posten Åland ombildades till aktiebolag från 2009, men är fortsättningsvis helägt av Ålands landskapsregering.
