Politiker och näringsliv på kollisionskurs
Näringslivet vill liberalisera jordförvärvsreglerna för att få in arbetskraft. Landskapsregeringen vill göra det svårare för näringslivet att tugga i sig ännu mera av Ålandskakan.
Vad är bättre för Åland i framtiden?
Den frågan kan man ställa sig eftersom klyftan mellan näringslivets förslag och landskapsregeringens beslut just nu ser ut att gå åt helt olika håll.
Två linjer
På Ålands handelskammares höstmöte i torsdags talade vd Daniel Dahlén för att markplaneringen ska centraliseras så att man får ett allåländskt perspektiv. Han vill också ha planerade ”öar” för köpare utan hembygdsrätt.
Landskapsregeringen behandlade samma dag för första gången de nya villkoren för jordförvärv som minister Roger Eriksson (Lib) och administrationschef Sören Silverström utarbetat för aktiebolags jordförvärv enligt riktlinjerna i den parlamentariska kommitténs betänkande. Huvudmålet är att hindra köpare utan hembygdsrätt att mot lagens anda via aktiebolag förvärva attraktiva markområden som de inte skulle ha kunnat köpa som privatpersoner.
Med andra ord: Just sådana personer som handelskammaren gärna vill ha till Åland som arbetskraft.
Arbetskraft behövs
Så här säger Daniel Dahlén:
– Många av dem som har ledande positioner eller som har specialkunskaper går i pension inom en snar framtid. Det råder brist på yngre arbetskraft, och om inget görs går Åland miste om arbetsplatser inom till exempel it-sektorn som växer hela tiden. Men också inom andra branscher fins det rekryteringsbehov. Näringslivet behöver nytt folk rakt igenom.
Lösningen är enligt honom in- och återflyttning. Och då måste samhället vara tillmötesgående – det ska vara enkelt att flytta till Åland och etablera sig här.
– Därför behövs tydligare spelregler. Samma regler bör gälla över hela Åland så att alla vet vad som gäller..
Central planering
Det som han saknar mest är en helhetsgrepp för markplaneringen eftersom alla 16 kommuner har planeringsmonopol inom sina gränser.
– Landskapet måste överta planeringen. Som vi ser det finns det inget alternativ. Åland har inte råd med att kommunerna ska planera utifrån sitt eget perspektiv. Vi konkurrerar på en global marknad och omvärlden har växt ifrån de gamla strukturerna. Därför krävs en centralisering av planeringen.
Dessutom kostar 16 kommuner i onödan, säger han och ger ett exempel: Varje år betalas 500.000 euro i arvoden åt kommunala förtroendevalda.
– De pengarna kunde användas till något annat.
Godtycke
Han konstaterar också att dagens system leder till godtycke och inkonsekvens i det kommunala beslutsfattandet. Att begära utlåtanden från kommunerna i jordförvärvsfrågor gör att ärendena drar ut på tiden.
– De som vill bo och verka på Åland ska få göra det. Skulle det vara något negativt för Åland? Svaret är nej – det skulle vara jättepositivt för Åland.
Permanent?
Han berättar att det finns intresse bland dem som köpt hus i de semesterbyar som växt upp på sistone att bosätta sig permanent i sina hus och etablera företag.
– Man ska inte utesluta något för att det ser ut som något annat.
Men handelskammaren vill ändå ha kvar ett visst markskydd, särskilt för stränderna som innebär en stor framtida resurs.
