Oppositionen välkomnar ny handikapplag
LAGTINGET. En modernisering av den åländska handikapplagen är välkommen, det är partierna eniga om. Men det nya lagförslaget sväljs inte med hull och hår av oppositionen. Varför kan inte också anhöriga fungera som assistenter, undrar FS och S.
– Så här i Nobeltider vill man utropa: Äntligen!
Det sade socialminister Katrin Sjögren (Lib) när hon i går presenterade förslaget till ny handikappservicelag.
Landskapsregeringen vill ersätta lagen om service och stöd på grund av handikapp från 1992 med rikets uppdaterade lag i form av blankettlagstiftning. Bestämmelser om tolkningstjänst, dagverksamhet och personlig assistans skrivs in i lagen.
– Den politiska målsättningen är att förbättra de funktionshindrade ålänningarnas ställning. Vi har släpat efter med lagstiftningen, säger Katrin Sjögren.
Den största förändringen är att personlig assistans blir en subjektiv rättighet för gravt funktionshindrade. Det innebär att kommunerna är skyldiga att erbjuda assistans och kan inte längre skylla på dålig ekonomi. Merkostnaden för 2010 anges till 32.400 euro och 2011 till 194.400 euro.
– Genom att uppdatera lagstiftningen på det sätt som föreslås i framställningen främjas de handikappades förutsättningar att leva och vara verksamma som jämbördiga medlemmar av samhället, säger Katrin Sjögren.
Välkomnar modernisering
Det är bra att lagstiftningen moderniseras och att landskapsregeringen försöker fylla i de luckor som fattas, tycker de olika lagtingsgrupperna. Men lagförslaget väckte också flera frågor.
En anhörig eller annan närstående kommer, med få undantag, inte att kunna fungera som personlig assistent. Det är något Frisinnad samverkan inte kan acceptera, sade Roger Jansson.
– Den huvudregeln måste tas bort.
Katrin Sjögren svarade att det finns en tanke med skrivningen.
– För barn och unga som är gravt handikappade är det viktigt att ha en personlig assistent som inte är deras mamma eller pappa, det för att man ska kunna frigöra sig och skapa ett eget liv.
Kostnadsfrågor
Kommunernas ansvar och merkostnader debatterades också. Hur ska man uppnå en jämlik behandling i de svaga och starka kommunerna, undrade Jörgen Strand (FS).
– Hur ska de små kommuner som redan i dag visar minus efter minus i budgeterna klara av uppgifterna?
Katrin Sjögren säger att hon delar oron.
– Vi står onekligen inför stora utmaningar och landskapsregeringen ska försöka ta ett helhetsgrepp om landskapets socialvård. Men vi kan inte heller stoppa all social lagstiftning för att vi har små kommuner.
Samarbete möjligt
Har landskapsregeringen tittat på om det är möjligt att kommunerna delar på kostnaderna, undrade Mika Nordberg (Ob). Kommunerna kan samarbeta, svarade Katrin Sjögren. Hon påpekade också att landskapsandelarna för socialvården har fördubblats på några år.
– Kommunerna har fått ett rejält tillskott i kassan när det gäller socialvården.
Att det är just de små kommunerna som kommer att bli ett hinder för att lagstiftningen ska fungera tror inte Gun Carlson (C).
– Hur kommunerna drabbas tror jag inte beror på deras storlek.
Hellre egen lag
Frisinnad samverkan, Obunden samling och Socialdemokraterna är kritiska till valet av lagstiftningsform. En egen fulltextlag hade varit bättre, menar de. Bland annat påpekades att om det görs en försämring i riket följer den automatiskt med till Åland.
Också Gun Carlson framhåller att Centern helst skulle ha sett en fulltextlag men att man inser att resurserna inte räcker till.
Katrin Sjögren säger att det varit ett uttryckligt önskemål från handikapporganisationerna att ha en lag som följer rikets. I den nuvarande lagstiftningen har landskapet inte alls hängt med.
– Därför vill vi ha en blankettlag.
Omodern terminologi
Barbro Sundback tycker att det omodernt att använda termen handikappad, vilket görs i lagförslaget.
– Den rätta terminologin är personer med funktionsnedsättning. Men så här blir det om man följer den finska terminologin.
Katrin Sjögren berättar att frågan har diskuterats.
– Men vi kunde konstatera att vi har ett handikappolitiskt program, ett handikappråd och att FN har en handikappkonvention.
Sirpa Eriksson (Lib) ifrågasätter Barbro Sundbacks påstående att den rikssvenska lagstiftningen kommit längre än den finländska när det gäller rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
– I Sverige finns en större politisk medvetenhet i de här frågorna, servicen från socialtjänsten är bättre och stödnivåerna högre, replikerade Sundback.
Ärendet remitterades till social- och miljöutskottet.
