DELA

Nya rön om Åland under kriget

Än är det en del vi inte vet om det som hände på och runt Åland under och efter andra världskriget. Men fil.dr Kenneth Gustafsson plockar fram mer och mer av intresse. I går föreläste han på museet om kontrollkommissionens verksamhet.
Kontrollkommissionen tillsattes av de allierade för att hålla koll på Finland efter vapenstilleståndet i september 1944. Den stod under sovjetisk överhöghet och den underavdelning som fanns på Åland var helt sovjetisk.
Utöver kontrollkommissionen under ledning av kapten Presnakov fanns konsulatet under ledning av konsul Pirogov samt en kanonbåtsdivision. Kenneth Gustafsson berättar att konsulatet och kontrollkommissionen samarbetade kring demilitariseringen. Man tittade på befästningarna och man ville ha alla fakta om Skärgårdshavets kustbrigad.
– Man ville veta exakt allt in i minsta detalj om beväpning, förråd, fartyg, besättningar, märke och typ på maskinerna!
När det var gjort gavs order om demilitarisering, men den avbröts för Enskärs och Nyhamns del.
– De ställdes i ordning igen och stod kvar till slutet av april 1945, för den händelse att tyskarna skulle försöka ta sig hit.


Vapengömmor
Den stora vapengömmoaffären gick inte heller Åland förbi. 1945 dömdes 1.400 finländare för att på olika sätt ha samlat in och gömt vapen för framtida behov ifall man behövde resa sig mot Sovjet. Inom sjöbevakningen samlades en del vapen in och sändes dels till Lillklyndan norr om Brändö, dels till Kökar.
– Men leveranserna var märkta ”maskindelar” och något sådant hade man inte beställt till sjöbevakningen på Kökar, så vapnen blev liggande i Mariehamns Västerhamn och sändes därifrån till Storklubb på Föglö, berättar Gustafsson.
Men kontrollkommissionen fick på något sätt nys om saken och när sjöbevakningschef Fabritius skulle ut och ordna upp situationen fann han Västerhamn stängd. Han tog sig ut via Herrö, men möttes av kontrollkommissionen när han kom till Storklubb.
– Däremot hittades aldrig de vapen som sändes till Lillklyndan, utan man gav dem ifrån sig frivilligt en månad senare.
– Chefen för sjöbevakningen i västra Finland fick 6 månaders fängelse och två lokala sjöbevakningschefer fick 3 respektive 4 månader var.


Privata vapen togs in
Det fanns på den tiden en hel del vapen i privat ägo på Åland. Det här var delvis ett arv från hemvärnet, som upplöstes efter vinterkriget. Vapnen, mausergevär från Sverige, gick vidare till Ålands skytteförening, vars medlemmar köpte gevären och hade licens för dem.
Kontrollkommissionen krävde att de skulle lämnas in, vilket också skedde i augusti 1945.
– Man fick in 797 mausergevär och 166.839 patroner, har Kenneth Gustafsson uppgifter om.
– I förteckningen finns bland andra förra lantrådet Carl Björkmans gevär med nummer och allt.


Sovjetiska baser
Kenneth Gustafsson har hittat en artikel i New York Times i maj 1946 där det sägs att Sovjet ville ha baser på Åland.
– Det här stämmer antagligen. Det finns i de ryska arkiven en opublicerad artikel om att en intern rysk fredsavtalskommission krävde att man antingen skulle överta Åland eller placera flott- och flygbaser här. Det här är något man återkom till flera gånger.
Gustafsson kopplar ihop detta med att kontrollkommissionen i slutet av 1944 krävde in mycket detaljerade uppgifter om Degerby med hus, bryggor och brunnar inklusive den inre redden.
– Det fanns en flottbas där under första världskriget, konstaterar Gustafsson.
Man hade också krav på att Finland skulle bygga en 11 m djup farled från östgränsen till Åland.
Men det blev inget den här gången.


Sovjets intressesfär
I fredsförhandlingarna krävde Storbritannien att Ålandskonventionen från 1921 skulle gälla. Sovjet höll fast vid avtalet från 1940. I fredsavtalet sägs att de gamla fördrag, som ingen har gjort anspråk på att skall vara i kraft, förfaller. Sovjetunionen stod fast vid att konventionen från 1940 skulle gälla.
– Britterna gjorde ingenting. Varför? Det skulle en statsvetare gärna få forska fram, tycker Gustafsson.
Avstod britterna från 1921 års konvention mot att Sovjet avstod från baserna?
Konventionerna skiljer sig på väsentliga punkter. Den från 1940 ger Sovjet ett konsulat på Åland, Åland är inte neutraliserat i krig och signatärmakterna fråntas sin roll.
– I konventionen från 1921 skulle signatärmakterna ingripa om Åland var hotat. Enligt konventionen från 1940 får Finland inte tillåta andra trupper på sitt område.
Det här var uppenbarligen viktigt för Sovjetunionen, på samma sätt som man senare motsatte sig en garantilag. Enligt den gamla självstyrelselaghen kunde Åland vända sig till nationernas Förbund om rättigheterna kränktes. Men när lagen förnyades kom inte garantierna med.
– Sovjet krävde att de skulle bort. Man gjorde det 1946, 1948, 1950 och 1951. Åland hörde till den sovjetiska intressesfären, säger Kenneth Gustafsson.

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax