Ny öppenhet för frimurarna
Det hemlighetsmakeri som förr präglade det manliga nätverket frimurarna är numera nästan borta.
Ett exempel på det är att den åländska logen Ledstjärnan höll öppet hus i söndags.
Frimurarna på Åland hör till den svenska frimurarorden som i år har verkat i 275 år. Därför öppnades dörrarna för allmänheten för första gången för allmänheten till det k-märkta 1800-talshuset som logen köpte i början av 1990-talet när Lundqvistrederierna byggde nytt på granntomten. Dessutom firade de åländska frimurarna 50-årsjubileum i fjol.
Karl-Erik Williams är ordförande, eller mästare som han kallas. Björn Geelnard är förste deputerad mästare, alltså vice ordförande, och Håkan Lindberg andra vice. Lasse Ekelund är ordförande för Ledstjärnans brödraförening Morgonstjärnan.
Frimureriet började troligen på 1600-talet i Skottland med stenhuggarna som åkte runt och byggde katedraler. I dag utgör frimurarna världen över ett manligt nätverk för etik, moral och personlig utveckling.
Guidad tur i huset
I dag finns det cirka 200 frimurare på Åland. Numera är medlemslistan offentlig, i motsats till hur det var förr.
– Under de senaste tio åren har öppenheten blivit allt större, konstaterar Karl-Erik Williams.
Vi tas med på guidad tur i huset där bröderna har lagt ner 14.000 arbetstimmar och dessutom betalat reda pengar ur den egna börsen.
I varje frimurarlokal finns en stor sal, så också här. Pelare håller taket uppe och ljussättningen är mycket speciell – det milda blåa taket kan genom ett knapptryck förvandlas till en stjärnhimmel där stjärnorna lyser med hjälp av fiberoptik.
Här står stolarna uppradade längs väggarna och här är bibeln uppslagen på podiet. Här försiggår de hemliga och ålderdomliga 1800-talsritualer som inte avslöjas för någon.
Livsvisdom
Frimurarna klättrar i grader ända tills den tionde och högsta. Varje gång det sker ställs man inför det okända och oväntade för att se om man har blivit en bättre människa – därför måste ritualen hållas hemlig.
Karl-Erik Williams betecknar frimureriet helt enkelt som en pedagogisk lära om att ”rätt leva för att värdigt kunna dö”. En skola för livsvisdom.
Har ni själva blivit bättre människor av att vara frimurare?
Ja, säger Håkan Lindberg.
– Jag tror att jag blivit ödmjukare och mera tolerant.
Läs mer om frimurarna i papperstidningen.
