”Negativa tankar gör inte livet bättre”
– Jag är envis. Det har hållit mig vid liv.
Och:
– ingenting är omöjligt.
Så sammanfattar Ester Glad vad hon har lärt sig efter bilolyckan som förändrade hennes liv för alltid.
Fyra ungdomar skadades i Jomala Möckelby på skärtorsdagskvällen 2009 när föraren som skulle köra dem in till stan tappade kontrollen över bilen.
Ester Glad fördes i helikopter till Åbo universitetssjukhus. När hon vaknade upp kopplad till en respirator var hon så gott som helt förlamad. Hon kunde bara röra på ögonlocken.
Föräldrarna Ruth och Sam Glad vakade vid hennes sida.
Efter några dagar hade hon hämtat sig så mycket att hon kunde svara på frågor som föräldrarna ställde.
Nu kan hon röra på huvudet men hon är förlamad från axlarna neråt.
Förlamningen innebar att hon blev helt beroende av vårdpersonal dygnet runt. Efter ett par månader i Åbo flyttades hon till Akademiska sjukhusets neurologavdelning i Uppsala där hon fick rehabilitering.
Där lärde hon sig använda en specialanpassad dator och att måla med munnen.
Efter hemkomsten till Åland väntade nya utmaningar. En sådan var att hitta en bra bostad. När en flytt till Trobergshemmet fördes på tal blev både Ester och hennes föräldrar arga. Ester är en ung människa. Hon hör inte hemma på något äldreboende. Hon vill studera, resa, gå ut och träffa människor.
Till det behövs assistenter. Ester behöver hjälp dygnet runt och hennes assistenter måste orka med tunga lyft. Ibland behövs det två assistenter för att göra de lyft och manövrar som behövs. Nyligen fick Ester beskedet att antalet assistenttimmar skulle skäras ner. En följd av det är att hon ibland bara har hjälp av en assistent.
Ester och hennes föräldrar förstår att staden måste spara på sina utgifter.
– Men man ska inte spara på personer som absolut inte kan vara ensamma.
– Det gäller förstås hela vården, säger Ester.
Läs mer i papperstidningen!
