DELA

Lyrisk över det sensationella ölfyndet

En flaska med världens äldsta bevarade, drickbara öl exploderade i händerna på bärgningslaget under champagnedykningarna i förrgår.
– Det var alldeles tyst ombord när vi förstod vilket innehåll flaskan hade, säger konservator Max Jahrehorn.
Sensationerna radas upp – den ena efter den andra – när det gäller vraket som legat på havsbottnen söder om Föglö i 200 år.
I går kallade landskapsregeringen snabbt ihop till ännu en pressinformation, och den här gången var stämningen nästan euforisk: Ett nytt, troligen världsunikt, fynd hade gjorts.
Konservatorn Max Jahrehorn kommer in med en vit plasthink med en svart plastpåse i. Han vecklar upp trasan som flaskan och flaskhalsen är invirade i och ställer upp föremålen på bordet.

”Explosivt”
Landskapsantikvarie Viveca Löndahl, kommunikationschef Björn Häggblom, utbildningschef Rainer Juslin och förvaltningschef Arne Selander ser glada ut.
– Nu har vi explosivt material att erbjuda, myser Björn Häggblom.
Flaskan togs upp under onsdagens bärgning. Det syntes utanpå att det inte var en champagneflaska. Den fotograferades av bland andra Nyans fotograf Erkki Santamala och stod sedan i bärgningskaret tillsammans med de andra flaskorna som lyftes upp samtidigt.
– En stund efter att reportrar och fotografer åkt från platsen exploderade flaskan – inte med en smäll utan mera med ett dovt ”wopp”, beskriver Max Jahrehorn händelsen.

Mörkt och skummande
Lite av innehållet rann ut över hans och Viveka Löndahls fingrar när de försökte rädda flaskan. Efter att de slickat på fingrarna kunde de konstatera att flaskan innehöll öl. Skummet avslöjade att jästkulturen överlevt i århundraden på havets botten!
– ”Max, flaskan har gått”, ropade någon. Vi blev förstås ledsna när vi insåg att flaskan hade gått sönder. Men sen blev det väldigt tyst när vi insåg vad flaskan innehöll.
Situationen var ny för alla ombord, men med förenade krafter lyckades de rädda största delen av innehållet i flaskan genom att med hjälp av sterila nålar och argongas föra över vätskan till tre halvlitersbehållare som förvaras på en lika hemlig plats som de bärgade champagneflaskorna.
För Max Jahrehorn, som arbetat som konservator av marinarkeologiskt material mycket länge, var det en riktig högtidsstund.
– Jag tycker egentligen inte om mörkt öl, men skummet som steg upp i hålet i flaskan var något av det bästa jag har sett i hela mitt liv. Jag har aldrig sett något sådant här tidigare, och jag hade aldrig kunnat tro att det skulle finnas så mycket krut kvar efter så lång tid.
Läs mer i papperstidningen!

Annika Orre