DELA

”Landskapsregeringen -99 borde ha jobbat vidare”

Frågan om justering av klumpsumman fördes visst i samband med att Åland tog över behörigheten för LFA-stöden till lantbruket från riket. Det säger dåvarande näringsministern Anders Eriksson.
– Landskapsregeringen 1999 borde ha tagit över stafettpinnen och jobbat vidare.
Anders Erikssons namn har dykt upp flera gånger i debatten kring LFA-stöden. Finansminister Mats Perämaa (Lib) har bland annat sagt att Anders Eriksson, som satt med i landskapsregeringen när behörigheten övertogs, borde ha fört en diskussion med riksmyndigheterna om en justering av klumpsumman.
– Sådana här saker tenderar att bli gamla ganska snabbt. Det här var en så stor sak att man borde ha reagerat och fört diskussioner med riket, kommenterar Perämaa i måndagens Nyan.


På tapeten
Anders Eriksson säger att en reglering av klumpsummans storlek lyftes fram från åländskt håll inför den första programperioden 2000-2005.
– Det var definitivt med i diskussionerna. Vi förde diskussionen i plenum och med jord- och skogsbruksministeriet. Vi sade att vi kan ta över det här men då ska också klumpsumman regleras.
Just därför stod också staten för Ålands kostnader år 2000, det vill säga under det första stödåret, säger Eriksson. Därefter har stödet betalats med åländska skattemedel utan kompensation via klumpsumman.
– Jag vill inte skylla på någon men jag slutade med politiken 1999. Inte kunde jag jobba vidare med den här frågan, den borde ha följts upp av nästa landskapsregering.


Inkomstpolitiska effekter
Bakgrunden till övertagandet, som Eriksson minns den, är att landbygdsutveckling och strukturstöd – investeringsstöd, miljöstöd och LFA-stöd (kompensationsbidrag för odling i ogynsamma regioner) slogs ihop. Landskapsregeringen såg möjligheter att styra utvecklingen av en viktig näringsgren i landskapet och ville ta över miljöstödet.
Den så kallade Uronengruppen beslöt 1995 att kompensationsbidraget skulle höra till rikets behörighet, säger Eriksson. Orsaken ska ha varit att det var ett ekonomiskt stöd utan desto mera styrningseffekt.
– LFA-stödet hade en direkt inkomstpolitisk effekt. Vi såg att miljöstöden var något man kunde styra lantbruket med. Vi ville styra det i en mer miljövänlig riktning.


Fick nej
Man förde således, i slutet av 1990-talet, en behörighetsdiskussion med jord- och skogsbruksministeriet om att ta över stödet, men fick först nej.
Inför programperioden som skulle inledas år 2000 fördes ett nytt resonemang, säger Eriksson.
Landskapsregeringen och riket lämnade in skilda programförslag till landsbygdsutvecklingsprogrammet, vilket påpekades av EU-kommissionen. Åland fortsatte argumentera för ett övertagande och fick ta över stödet.
– Hösten 1999 hade vi kommit så långt i budgetbehandlingen att det inte gick att göra något mer.


Övertog tilläggsdelen
År 2007 övertog landskapet behörigheten också för LFA-stödets tilläggsdel.
– Den är helt klart rikets behörighet.
Åsikten framförde Eriksson, tillsammans med dåvarande partikamraten Harry Jansson, i en finansmotion 2008: ”Under året upptas förhandlingar med riksmyndigheterna för att uppnå en justering av klumpsumman för att kompensera de merkostnader som landskapet fått på grund av övertagande av stöd som hör till rikets behörighet”.
– Jag har inget mot att behörighet övertas från riket, tvärtom, men då måste också de ekonomiska konsekvenserna av ett sådant övertagande regleras och klumpsumman justeras, förklarar Eriksson.


Avgörande stöd
Under de två första programperioderna, från 2001-2013 lägger landskapet ut 26 miljoner euro av åländska skattepengar, utan att kostnaden kompenseras via klumpsumman. LFA-stödet betalas ut till 90 procent av den åländska jordbrukarkåren.
Det här är en dyr stödform för landskapet. Hur viktiga är just de här pengarna för det åländska lantbruket?
– De är väldigt viktiga. Tar man bort de här stöden är det lapp på luckan.
Nyan har begärt ut uppgifter om vad olika lagtingsledamöter får i LFA-stöd (se tabellen). Storleken på stöden varierar kraftigt. Anders Eriksson ligger i topp med 28.000 – 29.000 euro per år de senaste åren.
Vad betyder LFA-stödet för dig?
– Jag har en god ekonomi tack vare annat företagande och jag sitter ju också i lagtinget. Jag ser hur mycket en jordbrukare jobbar jämfört med många lagtingsledamöter som ju också lyfter en sorts stöd. Det är klart att LFA-stödet betyder mycket. Inte skulle jag hållas kvar i branschen om det skulle försvinna.
Ett av problemen med stöden är att det inte betalas ut baserat på hur mycket jordbrukaren producerar, vilket kunde fungera som en sporre, menar Eriksson.
– Det är de arealbaserade stöden som leder till passivitet hos några.


Tung debatt
Han säger att det är lätt för ett parti som Socialdemokraterna att komma med politiska utspel och kräva att jordbruksstöden ska minska. De riskerar inte att förlora så många röster på det, säger Eriksson.
– Men vi måste fråga oss: vill vi ha ett jordbruk eller vill vi inte?
– Jag tycker debatten är tråkig och tung. Jag tycker synd om många yrkesutövare som jobbar 16 timmar i dygnet och undrar hur man ska klara av räntor och amorteringar.
Landskapsregeringen kommer inom kort i en skrivelse till finansministeriet att begära att klumpsummeprocenten ska ändras. Enligt Mats Perämaa är det möjligt att LFA-stöduppgifterna finns med i dokumentet.

ANNIKA KULLMAN


annika.kullman@nyan.ax