DELA

Hunden som räddaren i nöden

Strax före Färjsundsbron hittar vi några eldsjälar inom räddningshundsverksamheten.
Bland stenbråte och cementringar har en ruinhundsbana växt fram. Frivilligverksamheten är stark, både bland hundförare som hundar.
– För tillfället ser det kanske inte så bra ut men det är ju ännu i utvecklingsstadiet, säger Andreas Karlsson som är Röda korsets beredskapschef på Åland.
Han finns på plats eftersom Röda korset står som största organisatör för verksamheten medan Paf har stått för finansieringen. Fastän han inte själv har någon hund ivrar han för banan.
Matten Ulla-Britt Öhberg poängterar att man ska se banan ur hundens perspektiv. För människan ser det ut som ett enormt skrotlager och tanken är att det ska likna ett raserat område. Men hunden ser något helt annat.
– Man borde nästan ta och nosa runt längs banan för att förstå det som hunden ser, säger Öhberg.

Inte klar än
Redan på 1970-talet väcktes tanken om en ruinhundsbana hos Tor Ljungar Grönstrand. Och nu har tanken blivit verklighet och en räddningsbana har alltså byggts upp. Den första delen är inspekterad och godkänd men än är det inte klart. Förra veckan skedde en granskning och banan godkändes av överdomare Kari Anttonen från Finska brukshundsklubben och brandinspektör Henrik Olofsson.
– Vi hoppas på att hela ska vara klar nästa år. Det som behövs nu är mera skrot helt enkelt, det skulle vara bra med mera rivna hus just nu, säger Andreas.

Uppbyggt av frivilliga
En sann talkoanda råder bland de som är aktiva med ruinhundsbanan. Det finns två klubbar som har varit med och arbetat, Ålands räddningshundsklubb och Ålands bruks- och sällskapshundsklubb. Men det är inte bara med uppgiften att bygga upp banan som aktiviteten har varit stor, hela räddningshundsverksamheten är något som många brinner starkt för.
– Jag kan ringa mitt i natten och säga att jag behöver hjälp av en räddningshund och dens förare och så kommer de genast. Vid sju åker förarna på jobb och kommer genast tillbaka för att fortsätta räddningsarbetet när de jobbat klart.

Tredelat prov

Ulla-Britt Öhberg och Camilla Jansson är på plats med sina hundar Boris och River. Boris börjar bli för gammal för att kunna bli en certifierad räddningshund men planen är att River ska bli det.
– Det är en lång process och mycket övning och träning som ligger bakom så Boris med sina 6 år är nog tyvärr för gammal. Men jag har en annan hund som har potential att bli en riktig räddningshund, säger Öhberg.
För att bli räddningshund måste hunden gå genom ett tredelat prov. De ska klara av spårning och öppet sök och sedan godkännas i ruinbanan. Två delar måste vara godkända för att bli certifierad räddningshund och ruindelen är obligatorisk. Hundarna med sina förare får 20 minuter på sig att klara av banan. I provet på ruinbanan använder man människor som hundarna ska hitta.
Personerna kryper helt enkelt ner i cementringarna eller tunnlarna och sedan är det tänkt att hundarna ska söka upp dem.
– Vi har också avledande faktorer för att testa hundarnas skarpsinne, det kan vara allt från klädesplagg till tjock rök och starka ljud, säger Karlsson.
På Åland finns det i dagsläget endast två hundar som kan klassa sig som räddningshundar. De är Gunnar Ahlströms Clinton och Linda Henrikssons Kira.

Andra syften
Banan är inte bara till för att man ska kunna ta provet. Utan också till för övning.
– I söndags byggde vi upp en mur som är formad som trappsteg. Syftet med den är att testa om hunden eller hundföraren är rädd för höjder, säger Jansson och skrattar.
Likaså är det med de cementringar som är formade som underjordiska tunnlar. Det är med andra ord viktigt att ingendera parten har cellskräck.
Hit kommer också andra för att öva och inte bara med hundar. Frivilliga brandkårer och andra räddningsenheter kan komma hit på träning. Man tävlar också inom det här ämnet och det är tänkt att banan i Godby ska hålla för internationella tävlingar i framtiden.
– Alla är välkomna hit hälsar Karlsson.

SOFI NORDMYR

sofi.nordmyr@nyan.ax