Hennes tjänst dras in till hösten
Tiden rinner ut för Eva-Maria Widbergs tjänst. I augusti är pengarna slut och Åland står utan anhörigrådgivare.
– Vi vädjar till alla, säger styrelseordförande Stig Lindholm. Anhöriga till missbrukande ungdomar behöver en medmänniska som har tid att lyssna, stötta och ge hopp. Vi har inte råd att bli av med henne.
Alla försök till sponsring har gått om intet. Föreningen Fri från Narkotika står utan pengar och anhörigrådgivaren slutar i augusti. Det handlar om dagar, för varje sekund krymper hoppet. Vill ingen finansiera tjänsten måste den dras in.
– Vi vill inte förlora allt det hon gjort för så många familjer hittills. Hon finns där som en medmänniska, inte som vårdare, utan som någon som lyssnar, känner till ens bakgrund och har tid att ställa upp så fort det behövs, säger viceordförande Signe Järvenpää.
Anhörigrådgivaren Eva-Maria Widberg har jobbat sedan augusti i fjol. Under den tiden har hon tagit emot upp till 500 samtal av främst anhöriga till missbrukande ungdomar, men också av ungdomarna själva. Hon har byggt upp kontaktnät med ett 40-tal familjer och funnits med då ungdomar besökt hälsocentraler eller legat på avgiftning.
Jourtelefonen problem
– En missbrukare eller anhörig behöver ha någon att ringa till dygnet runt, någon som svarar med detsamma och kan hjälpa just då. Några timmar senare kan det vara för sent, säger Signe Järvenpää.
Det är där anhörigrådgivaren kommer in i bilden. Hon svarar alla tider på dygnet, hon ställer upp närhelst det behövs och hon utgör ett tryggt stöd för dem som ringer.
– Du behöver inte berätta hela din historia från början. Hon vet vem du är och har ditt förtroende från tidigare. Att varje gång behöva ringa till en okänd person och redogöra för sina problem fungerar inte.
Hur det ska gå med jourtelefonen om anhörigrådgivaren slutar är oklart.
– Ska vi låta den gå runt i styrelsen? Det kommer inte att fungera, då får man sällan tag på samma välbekanta person och vi kan inte sitta uppe på nätterna och tala i telefon eftersom vi har andra jobb att sköta.
En annan fördel med anhörigrådgivaren är att hon har tid att träffas för längre stunder om det behövs.
– Ibland kan hon lägga en halv dag på en ungdom som ringer. Man behöver inte boka tid om tre timmar och veta att man blir utkastad när tiden tar slut 45 minuter senare. Hjälpen ska finnas genast och stödet ska finnas så länge tills den värsta nöden är över, säger Signe Järvenpää.
Billigare för samhället
Var är alla sponsorer när de behövs? Det undrar styrelseledamöterna där de sitter i föreningens hyreslägenhet på Skrakvägen 8.
– Till exempel försäkringsbolagen och samhället borde komma rusande. Tänk på vilka summor de kunde tjäna på att hjälpa. Med en fungerande vård minskar vi antalet snatterier, stölder och skadegörelser, säger Signe Järvenpää.
– Anhörigrådgivaren är mycket för pengarna. Hon kan vara det extra stöd en anhörig behöver för att inte bli sjukskriven, konstaterar ledamoten Cita Nylund.
Stig Lindholm påpekar att behovet av en anhörigrådgivare inte uppstått ur intet. Det är ett behov som vuxit fram.
– På Åland ser vi inte de knarkande ungdomarna på gatorna på samma sätt som i Sverige. Här gör föräldrarna allt för att ge sina barn tak över huvudet, mat och hyggliga livsvillkor. Men det betyder inte att problemet inte finns, säger han.
20 000 behövs
För att finansiera tjänsten ansökte föreningen om 40 000 euro av PAF-medlen inför året. Den beviljades 20 000. Eftersom anhörigrådgivaren jobbat heltid istället för halvtid under våren är pengarna nu slut och man skulle behöva lika mycket till.
– Det är många som skulle dra nytta av den summan. Man måste räkna med att varje missbrukande barn har upp till tio närstående som far illa av missbruket, säger Signe Järvenpää.
– Det finns inget så bedrövligt som att vara förälder till missbrukande barn.
