Har inget minne av riskinformation
– Jag har inget minne alls av att jag skulle ha fått någon information om riskerna med placeringen. Det var goda tider och räntan var huvudsaken, säger en kvinna som för tre år sedan valde Nordeas Mermaid-masskuldebrevslån när hon skulle placera pengar som hon fick för aktierna när Chips såldes.
Kvinnan är varken rik eller van penningplacerare. När Chips såldes till norska Orkla i mitten på 2000-talet frågade hon runt på de olika bankerna vad de hade att erbjuda för de 10.000 euro som hon fick efter försäljningen och som hon ville investera.
– Det var stora pengar för mig, och jag ville ha något bättre än ett vanligt bankkonto där räntan ju är låg. På Nordea blev jag föreslagen det här Mermaid-masskuldebrevslånet. Räntan var bra, och därför valde jag det.
Hon har inget minne av att rådgivaren informerade om att det fanns några risker för att kapitalet skulle naggas i kanten eller att det helt kunde försvinna.
– Det hade jag ingen aning om. I så fall skulle jag ju aldrig ha valt Mermaid.
Började ana oråd
Under de två första åren var räntan bra, berättar hon. Men i somras började hon ana oråd.
– När jag frågade om lånet kunde inte bankrådgivaren förklara för mig hur det fungerar. Hon sa själv att hon inte förstod och var tvungen att kalla in en annan. Det han sa var att det hade gått dåligt, att si och så många banker hade gått omkull men att kapitalet fortfarande fanns kvar. ”Det tål att några banker till går omkull innan man börjar ta av kapitalet”, var hans förklaring. Jag frågade min bankrådgivare igen om hon förstod nu, och hon sa ja, nu förstod hon.
Samtidigt fick kvinnan veta att det skulle komma ett nytt erbjudande i slutet på oktober där man kunde säkra kapitalet.
– Så för en och en halv vecka sedan ringde bankrådgivaren upp mig och undrade om jag kunde komma till banken följande dag före klockan 12 för att teckna om min placering. Jag erbjöds 5.000 euro plus några procent högre än dagens kurs. Jag blev helt överrumplad. Jag funderade över natten och mitt svar blev nej. Att få 5.000 euro i stället för 10.000 är ett dåligt erbjudande, och det sa jag.
Vart försvann pengarna?
Hon frågade vad kursen var på Mermaid-placeringen den aktuella dagen och fick svaret att det inte fanns någon kurs.
– Hur kunde de då veta vad de skulle erbjuda mig? Jag frågade också vem som tagit mina 5.000 euro och bankrådgivaren svarade ”ja inte är det vi på banken”.
Från banken har hon fått beskedet att kapitalet finns kvar när placeringstiden går ut 2011.
– Hur kan det göra det? Det finns ju inga sådana garantier. Det beror ju på om det börjar gå bättre. Och det ska gå rysligt bra om man ska få igen alla förlorade pengar fram till 2011.
Det var först när hon läste Nya Ålands artiklar utgående från den granskning den finska samhällsredaktionen gjort i tv-programmet MOT som hon förstod hur det hängde ihop, berättar hon.
– Då begrep jag vilken högriskplacering det här är. Jag förstod också varför bankrådgivaren sagt flera gånger att det här Mermaid-lånet är mycket speciellt.
Känner sig lurad
Hennes förtroende för banken är allvarligt rubbat.
– Jag har alltid trott att man kan lita på bankerna där det ju alltid har varit säkert att förvara pengar. Jag känner mig lurad, absolut. Nu litar jag inte på bankerna längre. Nu vet jag att man måste vara kunnig själv eller ha expertis med sig.
”För banken kanske 10.000 euro är en liten placering, men för mig som pensionär är det en stor summa”, säger hon.
– Utav skadan blir man vis, men inte rik. Jag ser fram emot rättsprocessen mellan Sture Carlson och Nordea. Om han vinner så blir det ju ett prejudikat. Det handlar om pengar som jag förtjänat och skattat för i flera omgångar, och jag tycker inte om att behöva polemisera om en självklar sak.
Finns det andra?
Hon vill gärna veta om det finns fler som placerat pengar i Mermaid-lånen.
– Det var många som hade pengar att placera efter Chips-försäljningen, så vi måste ju vara flera. Kanske kan vi agera tillsammans.
ANNIKA ORRE
annika.orre@nyan.ax
Fotnot: Mermaid = sjöjungfru.
