Gamla trojkan tackar för sig
De jobbade tätt tillsammans i landskapsstyrelsen när Åland anslöt sig till EU. Alla tre har i hög grad varit med och lett utvecklingen i landskapet de senaste decennierna.
Nu lämnar tre mycket erfarna politiker landskapspolitiken. Nya Åland har träffat dem och luskat ut vad som rör sig i deras huvuden just nu.
Social- och miljöministern Harriet Lindeman (fs), finansministern Lasse Wiklöf (s) och lagtingsledamoten Ragnar Erlandsson (c) följer i år valrörelsen lite från sidan, för första gången på mycket länge. Alla har de bestämt sig för att lämna landskapspolitiken och släppa fram nya krafter.
– Det känns konstigt att inte vara med i valet. Man är ju fortfarande en tävlingshäst, säger Wiklöf.
– Men det är nästan lika spännande när man inte är med, säger Lindeman.
– Det är som att delta i ett lopp utan nummerlapp, säger löparen Erlandsson.
De tycker ändå att det känns mycket bra att de tagit beslutet att lämna landskapspolitiken. För Ragnar Erlandsson sitter till skillnad från de andra två inte i landskapsregeringen, så för honom blir slutet inte lika tvärt.
– Jag har trappat ned och nu är det dags att lägga av.
Han ska dock fortsätta granska politikernas lagförslag genom sin plats i Ålandsdelegationen.
”Jag har ljugit”
Även Harriet Lindeman hade tänkt att trappa ned med en period i lagtinget, men efter regeringsombildningen 2004 blev hon ansvarig för social- och miljöfrågor. Hon slutar dock inte helt med politiken efter valet.
– Om jag blir invald ska jag gå in helhjärtat för stadspolitiken.
Lasse Wiklöf har jobbat inom politiken i 37 år och säger att han inför de tre senaste valen har lovat sin fru att han ska sluta.
– Jag har ljugit alla gånger. Man känner sig som en partiförrädare om man slutar medan man har krafter kvar. Men nu har min hustru gått i pension så nu ska vi försöka att få mer tid tillsammans. Men jag kommer nog inte sätta mig i någon gungstol.
Vad kommer ni att sakna när ni slutar?
– Man blir i landskapsregeringen lite av en stor familj och umgås mycket. Det är också ett puls i arbetet som jag kanske kommer att sakna. Det är aktivt och intressant och det är spännande att vara med och förändra samhället, säger Harriet Lindeman.
Lasse Wiklöf tror också att han kommer att sakna hettan och tempot.
– Och möjligheten att vara en av de centrala figurer som kan påverka. Jag tror att det kommer att finnas perioder i livet då jag kommer att sakna det mycket. Även glädjen i strävan att gemensamt hitta lösningar i politiken.
Ett gott samarbete
1991–1995 utgjorde Lindeman, Erlandsson och Wiklöf kärntruppen i landskapsstyrelsen och under intervjun bubblar många minnen upp till ytan. De skrattar ofta när de minns olika episoder från de gångna åren.
– Vi tre har haft ett oerhört gott samarbete, säger Ragnar.
Den största förändringen under deras tid som politiker är EU-medlemskapet eftersom det har lett till en förändring av landskapsregeringens arbetsuppgifter.
– Det är många EU-direktiv som ska implementeras och det tar mycket kraft. Vi har också i och med medlemskapet fått mindre instrument för att hantera näringslivet. Förut kunde vi gå in och stötta viktiga företag så mycket vi ville, säger Lasse Wiklöf.
En annan stor förändring är det ekonomiska systemet med flitpengen och klumpsumman.
– Det har skett en positiv självstyrelseutveckling när det gäller landskapets utgifter, säger Erlandsson.
– Det förra systemet gjorde oss bundna till förhållandena i riket, trots att vi hade andra behov. Men nu är utgiftssidan helt fri, säger Wiklöf.
Lam valrörelse
Nu för tiden är också förtroendet för varandra mycket större i landskapsregeringen. Nu kommer regeringspartierna överens i ett tidigt skede och skriver ett regeringsprogram. Sedan arbetar man gemensamt mot målen i programmet.
– Förr slogs man så att gnistorna yrde, säger Lasse Wiklöf.
Att söka politisk enighet är viktigt för de tre veteranerna, men de tycker att årets valrörelse är för lam.
– I många frågor drar partierna åt samma håll. Det är för få särskiljande frågor för att det ska bli hetta i debatten, säger Wiklöf.
Lindeman tror att det beror på att Åland mår så bra. Erlandsson tror att det beror på att deltagarna i debatterna är för många.
– Då blir det mer utfrågning än debatt.
Björnen kan vakna
Vilka är då framtidsnamnen som ska ta över efter veteranerna? Inte helt överraskande hittar de sina arvtagare inom det egna partiet.
– Jag tror på Johan Ehn. Han har visat att han är en arbetande samarbetspolitiker. Det kan ta lite tid för ålänningarna att upptäcka en sådan politiker, säger Harriet Lindeman.
– Camilla Gunell har något stort framför sig. Hon är arbetsam och klok och har visat att hon kan ta svåra beslut, säger Lasse Wiklöf.
Ragnar Erlandsson vill inte rangordna de yngre politikerna, utan nämner att lantrådet Roger Nordlund ännu inte har fyllt 50 och har mycket tid inom politiken framför sig.
Alla tre säger att deras beslut att sluta är definitivt. Men Lasse Wiklöf avslutar ändå med att lägga in en brasklapp.
– Inte ska man utesluta något. Rätt vad det är så väcks den björn som sover.
