Fotgängare mera rättslösa utan övergångsställen?
I tingsrättens dom var det avgörande att de båda kvinnorna ska ha korsat Storagatan vid sidan av övergångsstället.
Men om det är så viktigt, hur rimmar det med att många övergångsställen har tagits bort både på stan och på landet?
Enligt tre vittnen korsade Mirjam Öberg och May Flodin gatan strax till öster om refugen på väg från trottoaren vid lagtingsbyggnadens västra gavel till bilen som stod parkerad närmast Storagatan på Ålands museums parkering.
De ska alltså i något skede ha lämnat övergångsstället, som går rakt över gatan, och gjort en krok till vänster trots att de var på väg till höger – något som Mirjam Öberg bestämt förnekar.
Men samtidigt som det uppenbarligen är av största vikt att fotgängare korsar gator och vägar på övergångsstället har dessa tagits bort på många ställen.
Femton bort
I juni i fjol fattade stadens tekniska chef Kai Söderlund beslutet att avlägsna femton övergångsställen, de flesta i innerstan och bland dem fem i skolområdet.
Motiveringen var att antalet korsande fotgängare antingen var litet eller att naturliga målpunkter på gatans båda sidor inte fanns. Målet var att ”fortsätta arbetet med att hastighetssäkra befintliga övergångsställen” och att styra fotgängarna till dessa platser och att där signalera tydligare än tidigare för bilisterna att korsande fotgängartrafik finns.
Också på landsbygden har övergångsställen tagits bort, inte utan protester. I Lemland och Eckerö fick tre övergångsställen bli kvar av de sammanlagt tio som dåvarande trafikministern ville ha bort.
