Forskare har synat kommunernas jämställdhetsplaner De flesta bryter mot lagen
Bara tre av alla kommuner på Åland och i Svenskfinland har uppgett att de fyller lagens krav på jämställdhetsplan för personalen.
– De åländska kommunerna är inte bättre än de andra, konstaterar Malin Gustavsson som forskat i ämnet.
Malin Gustavsson, 28 år, bosatt i Helsingfors och uppvuxen i Hammarland, har i sin Pro graduavhandling i kvinnovetenskap vid Helsingfors universitet undersökt hur bra – eller dåligt – kommunerna som arbetsgivare har lyckats implementera lagen om jämställdhetsplan från 1995. Lagen gäller alla företag och kommuner med minst 30 anställda.
26 av 42 svarade
– Jag skickade ut enkäten till 42 kommuner med svenska som majoritetsspråk. Bara 26 svarade, och av dem hade alltså bara tre kommuner en jämställdhetsplan, berättar Malin när vi träffas en höstdag i Mariehamn.
Malin vill inte berätta vilka kommunerna är. Det är, säger hon, inte det som är viktigt. Och Åland skiljer sig inte från övriga kommuner.
Hon gjorde sin granskning innan skärpningen av lagen kom sommaren 2005. Den nya lagen specificerar utformandet av jämställdhetsplanen och klargör skillnaden mellan en policy och en plan. Innan lagen reviderades 2005 kände man till bara tolv jämställdhetsplaner i de sammanlagt cirka 400 kommunerna i Finland.
– Jag kunde lika gärna ha valt att undersöka företag, antagligen hade det sett ut ungefär på samma sätt. Att jag valde kommunerna beror mycket på att cirka 80 procent av dem som jobbar i kommunerna är kvinnor. 38 procent av alla kvinnliga arbetstagare hittas i arbeten inom den offentliga sektorn.
Sex förklaringar
I svaren från de 26 kommunerna kan man läsa sig till sex olika förklaringsmodeller för varför jämställdhetsarbetet inte har genomförts som lagen kräver:
*** Myten om den jämställda kommunen. Kommunens förklaring är att det inte förekommit några problem med jämställdheten. Den offentliga debatten om lika lön och den könssegregerade arbetsmarknaden räknas tydligen inte som ett problem.
*** Den naturligt integrerade jämställdheten, med hänvisning till att kommunen har en jämställdhetspolicy men inga planer för hur denna ska förverkligas.
*** Könens komplettering, till exempel att fler män behövs i skolan för att uppväga den kvinnliga dominansen. Kompletteringstanken kan begränsa och värdera kvinnor och män olika.
*** Den matematiska jämställdheten – alltså att de kvinnor som uppnått höga positioner är ett tecken på att jämställdhet råder.
*** Bristande resurser. Varför just när det gäller jämställdhet, och har man försökt göra något trots resursbristen?
*** Avsaknad av intresse. Intresse kan dock inte motivera att man inte följer lagen.
Könsmaktanalys
Avhandlingens slutsats är att frånvaron av en könsmaktanalys i jämställdhetsarbetet gör att det blir svårt att greppa orsakerna till ojämlikheten, dess mångskiftande funktion och olika uttryck i organisationens struktur och hos aktörerna själva.
Jämställdhetsarbetet handlar om en förändringsprocess, om att våga se om man själv har föreställningar om hur ett visst kön ska vara, understryker Malin.
– Det handlar om att se strukturer och normer som ”alltid” har funnits. Det handlar mycket om att arbeta med sig själv.
Vi lever i ett samhälle där vi anser oss vara jämställda och kommunen är en spegling av det, säger hon. Men:
– I min generation har vi lärt oss att könet inte spelar någon roll. Men ju äldre jag blir, desto tydligare märker jag hur mina jämnåriga manliga kompisar får uppdrag via sina manliga nätverk, till exempel.
I den unga generationen är mönstret mera outtalat, även om det finns där, säger hon. Samtidigt finns det exempel på att samhället är långt ifrån jämställt.
– I Finland är mäns våld mot kvinnor det mest omfattande i hela Europa. Hur kan man då anse att Finland är ett jämställt land?
Kvot 40-60
En lagändring som kommunerna lyckats bra med att genomföra är könskvotering – minst 40 procent av ett kön i en kommunal eller statlig nämnd, styrelse eller annat icke folkvalt organ. Trots det ramaskri som lagen framkallade, och trots den debatt för och emot som fördes, så har det visat sig att bara ett par kommuner i hela Finland misslyckats med att uppfylla lagens krav.
– Många kommuner har påpekat detta i enkätsvaret, men könskvotering ingår inte som en del av lagen om arbetsgivarens ansvar att göra upp en jämställdhetsplan, betonar Malin.
Könskvoteringen har varit lättare att införa eftersom den är så konkret.
Eget konsultföretag
Arbetet med jämställdhetsplaner kräver mera arbete, och Malin står i startgroparna för att hjälpa till.
– Jag har grundat ett eget konsultföretag som heter Malin Gustavsson. Jag föreläser, handleder och utbildar kommuner och företag som behöver hjälp med att komma igång med jämställdhetsplanen. Jag brinner för de här frågorna. Jag vill hjälpa människor att se problemen och att vi tillsammans ska lösa dem för att skapa ett bättre samhälle.
Hon håller i och för sig med om att det är illa att kommunerna hittills skött jämställdhetsarbetet så dåligt, men tycker att det är viktigare att motivera dem att ta itu med jobbet.
Hennes råd till arbetsgivare är att först samla personalen till ett möte där man diskuterar varför det är viktigt med en jämställdhetsplan och vad man vill kartlägga. Lönerna är ett bra ämne att börja med.
– Varför har män och kvinnor fortfarande oftast olika lön för likvärdigt arbete? Varför är lönerna så hemliga, och vem vinner på tystnaden?
