Flinka fingrar ser det som är dolt för ögat
Tessa Bambergs fingrar flyger fram över det helt vita men knottriga häftet. Det är knappt så munnen hänger med när hon läser högt om kändisbröllop, virus och sport.
Häftet visar sig vara tidningen Nya veckobladet, ett magasin som vill ge synskadade godbitar ur flera olika tidskrifter, och Tessa Bamberg hör till snabbläsarna av punktskrift.
Det är Ålands synskadade som har bjudit in oss för att informera om punktskrift, synskadades läs- och skriftspråk som består av små upphöjda punkter.
Som seende märker man ibland punkterna på till exempel medicinburkar, spelkort, på vissa livsmedel och flaskor, skyltar på tåg och flyg, hissar och andra offentliga platser.
Återupptäck känsel
– Vi upplever som bäst något av en renässans gällande punktskriften. Den börjar allt mer bli en del av vardagen som syns om märks.
Det säger Tessa Bamberg, projektkoordinator för Finlands svenska synskadades punktskriftsprojekt. Tanken med det fleråriga projektet är att höja punktskriftens status, öka kunskapen och ordna regelbundna kurser.
Det är väldigt individuellt hur lång tid det tar att lära sig läsa och skriva punktskrift. Men det kan gå på ett år om man är motiverad och övar ivrigt.
– Det tar tid att kommer över tröskeln och börja känna, att återupptäcka det sinne som alla har men som ofta ligger i dvala. Tidigare har kanske synen varit det dominerande sinnet, säger Tessa Bamberg.
Mjuka fingertoppar
En av dem som just nu kämpar med att lära sig punktskriften är Fjalar Nylund.
– Jag har gått i kurs förut också, och kom så långt att jag började skriva brev. Men sedan föll intresset bort, kanske för att jag såg för bra då, säger han.
Men nu har Fjalar Nylund tagit upp inlärningen och får studiehjälp av Ålands synskadades ordförande Bern Löfman (bilden).
– Det är jätteroligt och jag sitter och läser varje dag, säger Fjalar Nylund, som berättar att han kämpar med att hålla fingertopparna mjuka och fina, så att han enklare ska känna tecknen.
– Och så gäller det att inte trycka för hårt, för då försvinner både punkterna i pappret och känseln i fingertopparna, säger han.
Precis som när seende lär sig läsa lär man sig först varje bokstav och tecken skilt för sig. Efterhand övas känseln upp och man kan börja läsa med båda händers fingrar och allt fortare.
Kände med tumme
För en oinsatt ser det alldeles obegripligt ut när flinka fingrar flyger över punkterna som bilder ord.
Nyans utsända får se en slags tv-bilaga och en tidskrift skrivna i punktskrift. Inga bilder och inga bokstäver syns med ögat, men för Tor Hanner tar det inte många sekunder och berätta för oss vad som kommer på radion ikväll.
Aili Alexandersson är en av de synskadade på plats. Hon är numera pensionär och bosatt på Åland, men har i princip hela sitt liv arbetet med att undervisning och rehabilitering av synskadade. Aili Alexandersson ger exempel på att inget behöver vara omöjligt.
– Jag jobbade med en dövblind person som bara hade ett finger kvar, tummen på vänster hand, resten var bara stumpar. Därtill hade han bara känseln kvar på yttersidan av tummen, men ändå både skrev och läste han punktskrift och blev till och med publicerad flera gånger. Vi kommunicerade via handalfabetet, berättar hon.
