Domkapitlet säger nej till Ålands kyrka
Domkapitlet i Borgå sätter tummen ner för en självstyrd kyrka på Åland.
Strävan är lovvärd – men vi säger nej, heter det. Resurser saknas.
– Vi ger inte upp, säger Christian Beijar.
Biskopen Björn Vikström säger sig förstå behovet av en starkare kyrklig enhet på Åland, men en självstyrd kyrka ser han inte som något realistiskt alternativ.
– Jag har svårt att förstå hur ni skulle få ihop det med alla resurser som behövs. Det blir också olyckligt språkligt sett för stiftet om vi förlorar Åland, säger han till Nya Åland.
I ett protokoll från ett sammanträde den 12 april uttrycker domkapitlet ställningstagandet så här:
– Upprätthållandet av en sådan självstyrd kyrka kräver ekonomiska, teologiska och juridiska resurser som de åländska församlingarna inte förmår bära, heter det i ett protokoll. Dessutom skulle upprättandet av en självstyrd åländsk kyrka avsevärt försvaga Borgå stift, och avskiljandet av Åland till en egen kyrklig enhet skulle även eliminera ett av de viktigaste argumenten för att rikskyrkan bör betjäna församlingarna även på svenska.
Samfällighet
Det ligger inte i stiftets intressen att en självstyrd kyrka skapas på Åland, heter det också, och domkapitlet ser därför ingen anledning att tillsätta en arbetsgrupp för detta ändamål.
Protokollet avslutar med följande uppmaning:
– Domkapitlet uppmanar därför församlingarna på Åland att allvarligt överväga, om man inte även inom den nuvarande lagstiftningen – liksom inom den planerade utvecklingen av denna – har möjlighet att skapa en starkare åländsk sammanhållande enhet och uppnå de flesta mål man strävar efter genom inrättandet av en samfällighet, till vilken alla intresserade församlingar kunde ansluta sig. Ifall de åländska församlingarna går in för att utreda bildandet av en samfällighet på Åland är domkapitlet berett att delta i den processen.
Jobbar vidare
Christian Beijar är kyrkofullmäktigeordförande i Mariehamn och en av männen bakom Jomalateserna som talar för en självstyrt åländsk kyrka.
– Beskedet var väntat, säger han. Jag är knappast besviken. Men vi jobbar vidare och har ingen tanke på att lämna frågan. Nu ska vi fundera på detta besked och sedan diskutera nästa steg.
