DELA

Djurskyddshem ska utredas ytterligare

Om djurskyddsföreningen ska ha totalansvar för omhändertagande av djur bör man ge dem bidrag. Annars bör man teckna ett avtal med någon privat aktör som kan tänka sig att driva ett djurskyddshem.
Det föreslår en arbetsgrupp som utrett frågan under året. En av medlemmarna i gruppen är Carita Facius (bilden).
I början av 2008 tillsatte landskapsregeringen en tvåmannagrupp för att utreda behovet av och kostnaderna för ett djurskyddshem. Arbetsgruppen bestod av veterinär Rauli Lehtinen och ordföranden för Ålands djurskyddsförening Carita Facius. Nyligen presenterades utredningen, men några konkreta åtgärder eller beslut leder den inte till ännu.
– Arbetet fortgår och det här ska utredas vidare, säger landskapsveterinär Mikael Karring.
Han tillägger att arbetet prioriteras och att de lagstadgade uppgifterna måste skötas.
– Landskapet måste ordna motsvarande utrymmen som polisen i nuläget inte tillhandahåller.


Frivillig bas
I djurskyddslagen står det att polisen ska ordna förvaring och tillfällig skötsel av herrelösa hundar, katter och andra djur som tillvaratagits. I dag har polisen dock bara två burar för sällskapsdjur i polishuset, och de lämpar sig inte för att förvara djur i längre än några dagar.
I stället är det Ålands djurskyddsförening som sköter verksamheten helt på frivillig bas. Föreningen ordnar mottagning av herrelösa katter och hundar, ger dem skötsel, anlitar veterinärer vid behov, katalogiserar djuren och hittar nya hem till dem genom annonsering och andra metoder.
– Vi försöker och gör så gott vi kan, men eftersom alla har ett heltidsarbete får vi sköta det här på fritiden, säger Carita Facius.
Hon tillägger att djurskyddsföreningen fortsätter med verksamheten tills landskapsregeringen kommer med någon ny lösning.
– Vi får hoppas att det inte dröjer så länge, säger hon.


Tre alternativ
Facius och Lehtinen har utrett två huvudalternativ som även kan kombineras sinsemellan.
Det första alternativet är att djurskyddsföreningen får totalansvar för hela proceduren med att omhänderta herrelösa djur. Om det alternativet ska realiseras krävs bidrag, framförallt för att anställa två djurskötare och för utrymmen för verksamheten.
Alternativ två är att landskapet tecknar ett avtal med någon privat aktör som kan ta hand om djuren, förvara dem i femton dagar, och sedan vidareförmedla eller avliva dem. Djurskyddsföreningen skulle kunna fortsätta arbeta med förmedling av djuren samt stå för de kostnader som kan tillkomma om djuren måste omhändertas i mer än femton dagar.
Ett tredje alternativ är att dela ansvaret i olika moment mellan en entreprenör, djurskyddsföreningen och Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighets veterinärer.

MALIN LUNDBERG
malin.lundberg@nyan.ax