DELA

Bredare koalitioner än meningen

RIKSDAGSVALET Uppställningen av vallistorna följer inte det ursprungliga syftet med valsystemet. Det säger tidigare lagtingsdirektör Lars Ingmar Johansson.
– Tanken var primärt att partierna skulle ställa upp egna listor eller åtminstone samarbeta med andra närliggande ideologier.
När ålänningarna går till valurnorna den 17 april röstar de enligt ett delvis proportionellt valsystem. I årets val finns två listor att välja mellan: Alliansen bestående av liberala och moderata kandidater och Åländsk samling, med namn som förs fram av Obunden samling, Socialdemokraterna, Centern och Ålands framtid.
Mandatet går till den lista som fått flest röster och riksdagsledamot blir den person som fått mest röster på listan. Ersättare blir den som fått nästmest röster.
Lars Ingmar Johansson var med när nuvarande valsystem aktualiserades i slutet av 1970-talet. På den tiden var det renodlade majoritetsval som gällde. Partierna enades om en kandidat och om vem som skulle vara ersättare. Väljarna fick sedan rösta på den huvudkandidat som de tyckte lämpade sig bäst för jobbet.
– Men suppleantens stöd bland väljarna prövades aldrig.
1976 avled den sittande riksdagsledamoten Evald Häggblom.
– Det var en politiskt turbulent tid. De som hade stöttat Evald Häggblom var inte särskilt förtjusta när det visade sig att suppleanten Gunnar Häggblom skulle få hans plats, säger Lars Ingmar Johansson.

Flera alternativ
En parlamentarisk kommitté tillsattes med uppdrag att ta fram ett nytt valsystem. Olika alternativ diskuterades. Ett av dem var majoritetsval med envalslistor där suppleanten slopades helt.
– Men det skulle innebära att man måste hålla omval om riksdagsledamoten av en eller anledning lämnande sin post under mandatperioden. Dessutom skulle Åland vara helt utan riksdagsman under månaderna före omvalet.
Läs mer i tisdagens Nya Åland!

annika.kullman@nyan.ax