DELA

Brandvarnare blir obligatoriska

Sotningen blir den enskilda fastighetsägarens ansvar, brandvarnare blir obligatoriska och brandsynen skippas i egnahemshus.
Det, och mycket mera, är nytt i den räddningslag som träder i kraft vid årsskiftet.
Pressinformationen kring den nya agen tog gott och väl en timme i går. Lagen är omfattande, och med tanke på att den stötts och blötts i snart 25 år så förstår man att ansvariga ministern Britt Lundberg (c) nu drar en lättnadens suck: Med ett enda litet undantag är lagen nu klar så att den kan träda i kraft.
Så här säger hon om syftet med den nya räddningsalgen:
– Den nuvarande lagen är otidsenlig på många punkter. I den nya handlar det mycket om förebyggande av olyckor och det egna ansvaret.

Lösning inom 3 år
Mest diskussion har frågan om det administrativa samarbetet mellan kommunerna vållat. Enligt den nya lagen har kommunerna tre år på sig att hitta en modell för hur detta ska lösas. Hittills har det funnits en oro över att räddningsverket ska ta över de frivilliga brandkårernas uppgifter, men det är inte meningen, understryker Britt Lundberg.
– Det handlar om ett myndighetssamarbete. Det operativa blir kvar hos de friviliga brandkårerna som kommunerna fortsättningsvis ska skriva avtal med.
Om inte kommunerna har kommit till skott när tre år har gått tar landskapsregeringen över samordningen. Det blir säkert tufft, medger hon.
– Å andra sidan har det jobbats så länge med lagen att man nog vet i kommunerna att det här kommer. Målet är att ta till vara den kunskap som finns och se till att kommunerna får en likvärdig räddningsverksamhet.
Annat som är nytt är till exempel den ordinarie räddningspersonalens utbildning som från och med årsskiftet jämställs med annan utbildning som den studerande finansierar själv.
– Efter att utbildningssystemet ändrats i Sverige finns det nu större möjligheter för ålänningar att utbilda sig där, säger Britt Lundberg.

Avreglerad sotning
Den nya lagen klargör också andra ansvarsfrågor. Mycket av det som hittills fallit på kommunerna blir hädanefter den enskilda fastighetsägarens ansvar.
Ett exempel är sotningen som nu avregleras. Sotningen sker inte längre automatiskt, utan fastighetsägaren måste hålla reda på sotningsintervall och beställa sotning.
I förordningstexten till lagen specificeras kraven:

n Eldstäder i hus med näringsverksamhet (till exempel bagerier) sotas minst en gång per år.

n Eldstäder som eldas med lätt brännolja sotas minst en gång vartannat år, med tung brännolja eller fast bränsle minst en gång om året.

n Hushållseldstäder (köksspisar, kakelugnar, kaminer med mera) som används som primär värmekälla sotas minst en gång per år.

n Hushållseldstäder som inte används som primärkälla sotas minst vart fjärde år. Detta gäller också eldstäder och bastuugnar i fritidshus.
Fastighetsägaren och sotaren kan i samråd göra avvikelser från bestämmelserna.
I dag tycks problemet vara att sotarna är så få att den gamla lagens krav inte har efterlevts till alla delar.
– I och med nya lagen kommer sotningsbehovet att minska, konstaterar landskapets räddningsinspektör Sven-Olof Boman.

Brandvarnare
Också kravet på brandvarnare specificeras i förordningen. Minst en varnare per våningsplan ska det finnas i egnahemshus. Men ingen inspektör kommer att åka runt och kontrollera, utan det faller på den enskilda fastighetsägaren att fixa det.
– Kravet gäller också fritidsbostäder, upplyser Britt Lundberg.
I kommittén som på slutrakan har jobbat med lagen har hon, Sven-Olof Boman, Johan Ehn, Gustaf Sirén och Anne-Helena Sjöblom ingått.

ANNIKA ORRE

annika.orre@nyan.ax