Äppelskådare i farten i Sund
Det finns folk som samlar på åländska böcker och frimärken. Men vad kallar man ett gäng som bara är intresserat av åländska äpplen?
– Ålands äppelskådare, kanske?
Det säger Anita Johans-Karlsson., en av de vetgiriga som åker Åland runt i jakten på rara äppelsorter.
Närmare bestämt är det mest äpplen som på något sätt kan spåras till Örnäs gård i Finström som de vill hitta.
I dag har jakten fört dem till Sund, där de börjat med ett studiebesök hos Malena Kulves i Hulta som har en ekologisk odling på cirka 1000 träd med sorterna Raika, Rubinola och Aroma.
Därifrån går färden till 96-årige Elis Jakobssons gård i Mångstekta. Och där tar äppeljägaren Sven Olof Sundberg fram en dagbok som hans farfar Fridolf Sundberg förde år 1918. Enligt den planterade Fridolf tre äppelträd hos K.V. Jakobsson det året.
– Det var min pappa, säger Elis Jakobsson.
Ett av de tre träden står framför ingången till Elis hus. Äppelsorten kallas Pieksämäki, efter en ort i Finland. Av någon orsak finns den äppelsorten inte längre på fastlandet, men äppelskådarna har lokaliserat fyra träd på Åland.
– Det är ett sötäpple som man ofta blandade i lingonsylten under krigsåren. Det innehåller mellan 15 och 20 procent socker, säger Anitas make Hilding Karlsson.
Paret bor i Uppsala men har en stuga i Saltvik. Anita är född i Lumparland.
Kaffefrukt bakom huset
Utanför Elis vardagsrumsfönster står ett träd vars frukter kallas kaffeäpplen. Sven Olof tippar att det planterades på tidigt 1800-tal. Vem som tog det till gården vet ingen.
– Om man hittade ett bra äppelträd i skogen flyttade man det ofta till sin gård.
Elis minns att kaffeäppelträdet fanns där när han var liten, och att det var stort redan då.
– Förra gången vi var här fanns det inte äpplen på det. Nu tänkte vi knycka litet, säger Hilding Karlsson.
Sällskapet går ut och provsmakar. Sven Olof funderar på varför trädets frukt heter som det gör – har det möjligen en kaffesmak? Han är inte helt övertygad, men det är inte uteslutet.
”Grisäpplen”
Det är stor skillnad på äppelsorterna från träd till träd, konstaterar Hilding. Och den som inte är insatt i pomologin – läran om trädfrukter – undrar försynt hur sällskapet så snabbt konstaterar vad som är vad.
– När man sett tillräckligt många äpplen är det lättare.
Intill kaffeträdet växer helt andra äpplen. Kanske har den sorten inte ens något namn, funderar Hilding.
– De är vackra, men saknar den fina aromen som man vill ha på ätäpplen.
Han brukar kalla sådana frukter ”grisäpplen”.
– Folk hade ofta goda äpplen i trädgården som kunde användas i hushållet för mos, kakor och annan matlagning. Andra sorter användes mest till att mata djuren. Inte bara grisar, utan också får, hundar och hästar.
Vill bevara
Sven Olof växte upp med äpplen på Örnäs, där hans pappa Fredrik Sundberg var trädgårdsmästare. Själv flyttade han till Sverige och utbildade sig till trädgårdstekniker. Numera bor han i Eskilstuna.
Äppelodlingar hade han fått nog av på Åland, tyckte han, tills Hilding övertalade honom att odla utrotningshotade åländska frukter.
I en finländsk pomologiguide från 40-talet listas några åländska äppelsorter – Strömma, Stellan, Björklunds och Öj – även kallad Kulla-Öj. Utöver det finns åtminstone Örnäs söta, som också kallas Strömsviks söta.
De är en del av Ålands historia som de här entusiasterna vill bevara för eftervärlden
– Folk känner kanske till namnen, men inte hur de smakar, säger Sven Olof.
– Nu har jag ympat in och planterat dem, så nu är de inte utrotningshotade längre.
