Amputerad i Thailand fick protes här
I Thailand är amputerade personer socialt stigmatiserade på ett annat sätt än i Norden.
Därför betydde det mycket för Kornkanok Bureerat när åländske ortopeden David Jonsson erbjöd henne en protes.
För två år sedan var Kornkanok Bureerat, 17, med om en motorcykelolycka i Thailand. Hon skadades svårt och läkarna beslutade att amputera hennes vänstra ben efter att hon dessutom fått blodförgiftning.
– Jag blev chockad och det tog ett tag innan jag accepterade att benet var borta. Jag hade ofta fantomstickningar där foten varit, säger Kornkanok.
Endast en dag lade man i Thailand ner på att tillverka en mycket enkel och provisorisk benprotes åt henne. Den var nästan mer till problem än hjälp eftersom den hängde från hennes midja med ett bälte. Kornkanok går på ett stort High school och det var en kamp att varje dag släpa sig mellan klassrummen som ofta ligger på olika våningar.
Ville hjälpa
Kornkanoks morbror Watthanaphong ”Yai” Panthong bor på Åland och ville göra något för sin systerdotter. Han och hans sambo hörde sig för och fick kontakt med ortopedingenjören David Jonsson som erbjöd sig att hjälpa till.
– Jag hade ändå en del gamla delar liggande så jag tänkte att jag syr ihop något. Och det kan ju kännas bra att hjälpa till ibland, det här är väl någon slags halv u-landsbistånd, säger Jonsson.
Att få en benprotes i Finland skulle normalt kosta runt 4000 euro men Jonsson tar i det här fallet endast betalt för delarna och räkningen kommer att gå på ungefär 800 euro. För det får Kornkanok en mycket modernare och stabilare protes än sin gamla.
Yai säger att det kommer att betyda mycket för hennes sociala liv. I Thailand är det vanligt att amputerade personer sopas under mattan och utan ben kunde Kornkanok till exempel fått det svårt att komma in på högre utbildningar.
– Hon behöver heller inte vara lika rädd för att protesen ska falla av längre, säger Yai. Tidigare har hennes kompisar hämtat mat åt henne så att hon ska slippa gå ut.
Ont om tid
Jonsson har arbetat med protesen i en och en halv månad. Han har träffat Kornkanok tio gånger och där i mellan har hon provgått protesen. Jonsson kallar ändå arbetet med protesen för ett panikjobb.
– Vi har haft ont om tid eftersom hon måste tillbaka till skolan, säger han.
I dag, fredag, åker Kornkanok och hennes mamma tillbaka till Thailand. Protesen är färdig men Jonsson är ändå inte helt obekymrad.
– Jag tvivlar på att ortopedfirmorna i Thailand har den teknik som krävs för att hålla protesen i skick, säger han.
Men hans mål var att Kornkanok inte skulle behöva de två kryckor hon kom med till Åland och det har lyckats. Han tycker dessutom att det har varit roligt att jobba med en ung människa för en gångs skull.
– Här har vi ju väldigt få unga med protes, säger han.
