75.000 euro/år för att rädda Savoy
Cirka 75.000 euro per år, en tiondel av kulturbudgeten, bör landskapet betala per år för att en åländsk biograf ska gå runt utan ideella krafter.
Det kan ordnas genom att landskapet köper 4.000 biobiljetter åt barn och unga, har medialäraren Christian Stormbom räknat ut.
Räddningsaktionen för Bio Savoy väcker genklang hos många filmfrälsta. En av dem är Christian Stormbom, lärare på folkhögskolans linje för film och media.
Han har plockat fakta ur en pinfärsk undersökning av kulturvanorna i Europa. Den avslöjar bland annat att biovanorna i Sverige är betydligt bättre än i Finland. I Sverige har 28 procent av befolkningen inte varit på bio under det senaste året medan hela 48 procent av finländarna stannat hemma.
Gått på övertid
En annan intressant uppgift är att 1,5 biobesök per person och år är smärtgränsen. Om siffran är lägre än så går biografer omkull.
– På Åland är siffran 0,6 biobesök per invånare och år. Bio Savoy har alltså gått på övertid mycket länge, och det beror enbart på att Tom Andersson jobbat gratis.
Statistiken från 2005 visar att Åland hade 16.000 biobesök det året, Brändö bio medräknad.
– Antalet borde tredubblas för att biografverksamheten ska gå ihop kommersiellt, konstaterar Christian Stormbom.
Finland som helhet har 1,3 biobesök per invånare – alltså för få. Det betyder att flera av de 331 biograferna som finns kvar är hotade.
En annan negativ sak för biobesökarna är att priset på biobiljetter stigit kraftigt. 1980 kostade en biljett 2,03 euro och i fjol 7,40 euro i genomsnitt. Höjningen har varit mycket högre än inflationen.
Exemplet Gotland
Om Bio Savoy ska kunna gå ihop ekonomiskt behövs alltså hjälp från landskapet. Här kommer den lyckade satsningen som Gotland har gjort på skolbio in i bilden.
Svenska filminstitutet finansierar en stor del av skolbiosatsningen med samhällsmedel. Alla barn och unga får gå på bio gratis – en gång per år i lågstadiet, två gånger per år i högstadiet och ännu fler gånger på gymnasienivå då eleverna dessutom får gå på fritiden. Det som visas är spelfilmer, inte kortfilmer.
Översatt till åländska förhållanden skulle det betyda att landskapet köper 4.000 biobiljetter per år för skolornas räkning.
– Det skulle vara en jättefin satsning. Konstruktiv dessutom, eftersom man på det sättet skulle säkra återväxten.
Demokratifråga
Urvalet är noggrant gjort med tonvikt på filmer som gjorts utanför USA, filmer som eleverna knappast annars har möjlighet att se.
Elevhandledningar finns. Slagordet är att demokrati förutsätter mediekunskap.
– Österbottningarna kan, gotlänningarna kan, varför skulle inte vi kunna? Men då måste man satsa. Exemplet från Gotland visar att det ger utdelning.
