Kapten Ö-Tom rullar fram på radiovågorna
Sedan snart ett år tillbaka har Tom Eckerman sitt eget program på den finländska radiokanalen Roll FM 102.0.Under discjockey-aliaset Kapten Ö-Tom spelar han favoriter ur sin musikaliska resa genom decennierna.– Det är rytmen och känslan som är viktigast, säger Eckerman.
Radiostationen Roll FM som sänder från Vanda beskriver sig själv som en rebellisk uppstickare: ”Roll FM föddes ur frustationen gentemot musiken som spelas på kommersiella radiostationer i Finland. Vi vill ge ett reellt alternativ som motpol till den tråkiga och kassa musiken som dominerar radiovågorna i dag.”
– Namnet Roll FM innebär i huvudsak rullande musik, det är alltså inte bara rock’n’roll som spelas. Det är fler än 50 discjockeys som skapar det här, och det handlar om frivilligt arbete.
Tom Eckerman är alltså en av dem.
– Min timme är på söndagseftermiddagar mellan klockan 15 och 16, varje vecka.
Programmet sänds dock i olika omgångar, under två månader i taget.
– Det är så trångt på FM-bandet, att Traficom i Finland bara kan ge koncession för två månader åt gången för radiostationen. Jag har hittills gjort program i tre perioder, maj–juni och september–oktober förra året och januari–mars nu i år. Men det är ganska skönt att det inte är hela tiden.
Kan du berätta om namnet Kapten Ö-Tom?
– Jag kallar mig Kapten Ö-Tom för att jag kommer från en ö, ”kapten” är för att jag styr skutan över radiovågorna. Vågor finns ju både i luften och på havet. Men namnet är speciellt för just det här programmet – ”Kapten Ö-Tom på radiovågorna”.
Hur kom du med på båten?
– Jag har en kompis, Papa Montero, som är expert på kubansk musik. Han tog kontakt med mig i mars förra året och frågade om jag skulle vara intresserad av att göra program för en helt finskspråkig kanal som ville ha ett program på svenska, berättar Eckerman och fortsätter.
– Så jag tänkte efter ett tag och kom på att jag kunde skriva mina musikaliska memoarer, ”mitt liv i skivor”, på det här sättet. Jag får förverkliga mig själv genom det och hoppas att någon vill ta del av det. Men det är inte det som är huvudsaken, utan det är mitt eget skapande som triggar.
Tom Eckerman har varit verksam som discjockey ända sedan Arkipelags första år 1973.
– Jag var 19 år då och tog ett sabbatsår efter studenten. Sedan har jag jobbat som frilans på Finlands rundradio från 1980 till 1997.
Hur har din musiksmak förändrats genom åren?
– Jag har en väldigt bred musiksmak som söker sig åt olika håll, jag är nyfiken på all sorts musik. När jag hörde Beatles första gången 1964 slog det till, sen kom reggae och ska, musik som kom från Afrika via Karibien upp till bluesens Chicago. Den tropiska musiken som jag gillar har oftast rötter i Afrika. ”It don’t mean a thing if it ain’t got that swing”, som Duke Ellington sa. Rytmen är viktig för mig.
På senare tid har Eckerman också hittat tillbaka till världsmusiken.
– Jag såg faktiskt en fantastisk dokumentärserie på SVT för ett tag sedan, ”Öarnas folk”. Den fick mig att gå tillbaka till världsmusiken. Hela 1990-talet jobbade jag med världsmusik. Då jag hade ett program som hette Het Zon med Björn Krause.
Genom åren har Eckerman samlat på sig en diger samling skivor.
– Jag har en ganska stor samling med runt 3 000 cd-skivor, och så har jag mycket vinyl också.
Åland i världen
Men även Åland har sin självklara plats i världen och i Kapten Ö-Toms musikaliska universum.
– Jag har gjort ett program som heter ”Mariehamn vibrerar”, rubriken kommer från en låt av Bromander som heter ”Guld”. Jag begav mig ut på de digitala vågorna och hittade en massa ny åländsk musik som jag gjorde ett program om och som jag kommer fortsätta med.
Tom Eckerman har en egen sida på Mixcloud, där samtliga program från Kapten Ö-Tom finns tillgängliga att lyssna på.
– Där gör jag också lite specialare, till exempel en 200 minuter lång spellista med bara åländsk musik. En extended version av ”Mariehamn vibrerar”. Jag tycker att det är så viktigt att vi dokumenterar den här åländska musiken och får ut den.
Sista avsnittet av Kapten Ö-Tom på radiovågorna i Roll FM för den här perioden tillägnas också den åländska musiken. ”Mariehamn vibrerar del 2” sänds söndagen den 6 mars.
– Nu i februari har jag också jobbat med nåt som jag kallar ”Black Music Month”. Miles Davis tyckte inte om att hans musik kallades för jazz. ”This is black music”, sa han, och den musiken ligger mig väldigt varmt om hjärtat. När Bob Marley skulle ha fyllt 77 den femte februari spelade jag reggae, för ett par veckor sedan spelade jag blues, och i de senaste programmen var det soul och rap.
Spelar live
”Kapten Ö-Tom på radiovågorna” spelar han in hemma på Ålandsvägen i Mariehamn och skickar sedan till stationen i Vanda. Men Tom Eckerman har också varit ute och dj:at live en del under senare år. I projektet DJ Vinyl & Ukulele tillsammans med musikern Robert Zetterqvist spelar han regelbundet på äldreboenden runt om på Åland.
Vad går den publiken igång på mest?
– Det är lite olika. Vi brukar börja med ”Miramarvalsen” med Rafael Qvarnström. Sedan blir det mycket 50- och 60-tal, oftast på svenska. Det finns att gräva ur i mina singelsamlingar. Det är roligt, man får en orsak att spela sina skivor också, dela med sig och interagera.
Han har även planer på att ordna en 70-talskväll på Pub Bastun framöver i anslutning till Träffpunkt Ungdoms 50-årsjubileum.
– Då blir det kanske inte den vanligaste musiken från den tiden utan mer progg, det var vår ungdomsmusik.
Finns det något du alltid kör när du är ute och spelar, något oumbärligt?
– Det som alltid går hem bland alla människor är Bob Marley. Det finns ju andra också, men man får känna av stämningen och publiken. Det beror också på vad man ska göra, ska man dansa är det en annan musik än om man ska spisa. Det är en blandning, ibland vill man ta igen sig och trycka, ibland vill man hoppa. När jag började jobba som dj -73 måste de sista låtarna alltid vara tryckare, Elvis ”Are you lonesome tonight”, Procol Harums ”A whiter shade of pale” och sådana.
En del som varit med i gamet ett tag säger att musiken var bättre förr. Hur ställer du dig till det?
– Nä, men jag läste nån gång en finsk journalist som sa att 95 procent av den bästa musiken redan är gjord. Det finns ju en enorm skatt, jag tror att det är samma sak med litteraturen som med musiken, att man söker kickar. I början får man kickar hela tiden för att det finns så mycket att upptäcka, men efterhand blir man mer och mer blasé. Men man fortsätter att söka, och sedan när man blir äldre kan man få suget tillbaka och upptäcka på nytt och känna ”wow, var det så här bra”. Det handlar så mycket om känsla.
