DELA
Foto: Jonas EdsvikLÄSKIG Signe Jansson spelar en skrämmande häxa som räljer magiska piller.

Inlevelsefullt skådespel livar upp Kastelholm

TEATER

Serverat, ers majestät

Regi: Synnöve Westerberg.

Text: Astrid Lindgren.

Musik: John-Adam Sjölund.

Medverkande: Erika Ståhlman, Alexandra Lindström, Andreas Sarling, Robin Gestranius, Viveca Karlsson och Signe Jansson.
Inne i Kastelholms slott är det kyligt och fuktigt, men bubblande barnskratt från de yngsta besökarna värmer effektivt hela salen. Någon räknar tyst minuterna tills pjäsen drar igång.

– 58, 59, 60…1, 2, 3, 4.

Pjäsen Serverat, ers majestät är en komedi skriven av Astrid Lindgren och handlar om de två vimsiga grevarna Gyllenbubbla och Silverpluska och deras försök att kuppa drottning Denice II, som enligt dem är för snäll.

Planen misslyckas dock då prinsessan Blendagull och husmor Vickan tjuvlyssnar på samtalet. De berättar om kuppen för drottningen som smider en egen plan för att förstöra för grevarna.

Händelseförloppet flyter på på bred åländska (”nä hördudu herr gräve”) och de livliga barnskratten fyller salen genom hela den knappt en timme långa föreställningen.

Kappsäcksteaterns allmänna insats gör mig positivt överraskad. Samtliga skådespelare lever sig in i sina roller och att döma av skratten från de knappt tio barnen i publiken var det en riktigt rolig pjäs.

Särskilt iögonfallande är den läskiga häxan, spelad av Signe Jansson som även har rollen som hovdam. Även Andreas Sarling och Robin Gestranius spelar sina roller som greve Gyllenbubbla och greve Silverpluska med stort engagemang.

Dräkterna är sydda av Desirée Wilén Eneborg och framför allt grevarnas rosa och gröna kostymer med gullig mössa och puffbyxor passar utmärkt i sammanhanget.

Serverat, ers majestät är en pjäs som jag tror att en barnfamilj kan finna stor glädje i. Den är lagom kort för att även de lite yngre i publiken kan hänga med i handlingen utan att det börjar krypa i benen.

Att spelplatsen är i salen i Kastelholms slott bidrar till att publiken bara kan vara runt trettio personer åt gången. Vi sitter i en halvcirkel och pjäsen utspelas framför oss.

Det känns nära och mysigt. Med slottet som populärt turistmål tror jag även att chanserna är stora för fler än bara ålänningar att hitta hit, vilket är roligt.