Krönika: Hundra år av nyckfullhet
Nu när dammet börjat lägga sig efter självstyrelsens 100-årsjubileum så tänker jag nörda ner mig över den engelska översättningen av ”100 år av egensinne”. Parollen blev att lyda ”100 years of willfulness”, och som före detta professionell översättare så hakade jag upp mig på det. ”Willful”? Det var ett adjektiv som jag kände igen från Jane Austens böcker, där hon använder det för att beskriva bortskämda unga flickor med baler, hattar och kavaljerer som huvudsakliga intressen. På svenska snarast nyckfull, fladdrig och irrationell.
(Willful är dessutom den amerikanska stavningen, i Storbritannien skriver de ”wilful”).
Jag frågade kompisen A, professionell översättare från svenska till engelska, med engelska som modersmål. Hon höll med mig – ”willful” var inte ett bra ord i sammanhanget. Men när jag frågade vad hon skulle ha valt i stället blev hon tvungen att dra sig tillbaka en stund och fundera.
(Medan hon funderade så reflekterade jag själv över att ”wilful” i juridiska sammanhang betyder uppsåtlig, avsiktlig. Snarare motsatsen till nyckfull och godtycklig, men hej det är inte jag som bestämmer över det engelska språket).
A återkom och sa att hon skulle ha översatt ”100 år av egensinne” med ”100 years of being headstrong”. Det gillade jag: det fångade den innebörd avsändarna var ute efter: ålänningar är ett folk som tänker och agerar fritt och efter eget huvud. Det allra bästa hade förstås varit om man hade kunnat bilda ett substantiv på engelska av ”headstrong”: ”100 years of headstrength”. Men det har nog väckt ännu mer förvåning i den anglosaxiska världen än några öbor som går ut och berömmer sig själva för att vara nyckfulla.
Vad lär vi oss av detta? Att det första ordet som den tvåspråkiga ordboken serverar inte alls behöver vara det vi söker efter. Det är alltid värt att kolla med ett proffs så man inte går i några fällor. Eller låter sig luras av falska vänner. Baksida heter till exempel inte ”backside” på engelska. ”Backside” är bakdel. ”Chips” heter ”crisps”. När britter säger ”chips” så menar de pommes frites. Förkortningen VD står på engelska för ”venereal disease”, alltså könssjukdom, bra att veta. ”Character” i en film eller pjäs heter på svenska person eller rollfigur, inte ”karaktär”. Men det slaget är nog redan förlorat.
Och ”spirituell” är ett ord som knappt går att använda längre på svenska. För du vet inte om dina läsare/lyssnare begriper att du menar kvicktänkt och slagfärdig och inte andlig. Och omvänt: dina läsare/lyssnare vet inte om du vet. Ett förlorat ord.
