Hej och hej igen Nya Åland!
En ny och en nygammal kollega har hittat till redaktionen.
Här intervjuar återkommande vikarien Heidi Hendersson nytillskottet Emma Harald om Åland, journalistik, vävning och uppkäftighet.
Emma, var började din journalistiska bana?
– Jag frilansade och skrev om orientering i Jakobstads Tidning och Vasabladet.
Hur gammal var du då?
– Oj , jag minns faktiskt inte, haha.
Vad är du utbildad till?
– Statsvetare och journalist vid Åbo Akademi i Vasa och i Åbo.
Var kommer du ifrån?
–Jag är uppväxt i Pedersöre.
När flyttade du till Åland?
– För sex år sedan från Vasa. Jag fick jobb på tidningen Åland. Där har jag gjort allt utom foto, jag har redigerat och varit reporter samt nyhetschef.
Vad gillar du bäst?
– Att vara reporter. Man vet aldrig vad man hamnar ut på, men får göra roliga saker och träffa människor.
Favorit reporterminne?
– När Amorella gick på grund 2013. När man känner att vad man gör spelar roll och det är viktigt att det blir rätt.
Vad tycker du om lokaljournalistik?
– Det är jätteviktigt. Att det finns någon som har koll, berättar och förklarar vad som händer och ger människor möjligheten att förstå sig på sitt samhälle. Vakthundar behövs speciellt i ett litet samhälle.
Fördelar med att vara en icke-ålänningreporter?
– Jag är mån om att hålla min distans och jag är bra på att se saker utifrån. Jag försöker vårda mina första intryck av Åland, som till exempel första gången jag insåg vilken betydelse självstyrelsen har för ålänningarna.
Vad är det bästa med Åland?
– Att det är litet gör det starkt, det krävs att alla gör sin del.
Vad vill du bidra med till tidningen?
– Jag gör gärna många olika saker, jag tycker om samhällsbevakning och politik.
Vad gillar du mest med Nyan?
– Uppkäftigheten.
Vad gör du på fritiden?
– Jag odlar grönsaker på en odlingslott, jag orienterar och cyklar mountainbike i skogen. Jag gillar hantverk och väver mattor.
Blir det något vävningsreportage i tidningen?
– Visst, finns det någon som vill berätta om vävning, så skriver jag gärna om det!
