DELA

Efterforskade källor och hemligstämplade rapport

Ålands radio ska enligt sin bolags-ordning värna om yttrande- och åsiktsfriheten och följa principen om fri och obunden journalistik. Men i samband med Nyans granskning har ledningen förbjudit medarbetare att yttra sig, efterforskat källor och vägrat lämna ut en offentlig arbetsplatsrapport. Rapporten visar sig till sist ge stöd åt visselblåsarens anmälan.

När Nya Åland intervjuar dåvarande tf redaktionschef Owe Sjöblom om arbetsmiljön frågar han upprepade gånger varifrån Nyans reporter har fått sin information.

– Det låter som om du läser innantill.

Du kan väl inte fråga en reporter om hans källor?

Du kan väl inte fråga en reporter om hans källor? När Camilla Karlsson-Henderson refererar till …

– Hur vet du vad hon refererar till? Hur vet du det där?

Igen, inte är det väl så att du, som är redaktionschef på radion, frågar ut en reporter om hans källor?

– Jag måste väl få ställa frågan?

Dagarna efter samtalet skickar han sedan flera mejl till radions samtliga medarbetare. I ett av dem skriver han att bara han och bolagets vd får uttala sig i pressen för bolagets räkning. I ett annat berättar han att Nyan kunnat citera ur interna mejl och ställer frågan: ”Hur har [Nyans reporter] fått mailet?”

Konsulter utreder

Förutom att efterforska källor och förbjuda medarbetare att prata med pressen om situationen på jobbet har det av landskapet helägda radiobolaget också brutit mot landskapsregeringens egna instruktioner om allmänna handlingars offentlighet.

Mot slutet av 2016 anlitade Ålands radio två externa konsulter för att utreda arbetsmiljön, med särskild tonvikt på osakliga beteenden och strukturella problem.

Konsulternas arbete resulterade i en rapport riktad till radions styrelse med en analys och med rekommendationer. Rapporter är, om de beställs av en myndighet, enligt grundlagen en offentlig handling och bör lämnas ut vid begäran. Eventuella känsliga personuppgifter kan vid behov strykas före. Om man ändå inte vill lämna ut handlingen ska ett skriftligt och motiverat beslut ges om detta, ett beslut som sedan kan överklagas till Förvaltningsdomstolen.

Radion är dock ett aktiebolag och därför inte bundet av grundlagens bestämmelser, som bara omfattar offentliga myndigheter.

Att bolagisera verksamheter för att undgå granskning har i flera uppmärksammade fall de senaste åren kritiserats så hårt på Åland, att landskapsregeringen fattat ett principbeslut i frågan. Landskapsägda aktiebolag ska numera följa samma regler som den övriga förvaltningen. Men när Nyan begär ut konsultrapporten om arbetsmiljön blir det ändå tvärstopp.

Radions styrelseordförande Magnus Lundberg ber först att få påskhelgen på sig att tänka över Nyans begäran. Efter helgen säger han på telefon:

– Jag lämnar inte ut uppgifter som berör enskilda, det är det svaret du får.

Men enligt lagstiftning och praxis kan ni ju stryka över de känsliga uppgifterna? Det är ju så man gör?

– Jag vet precis vad du tänker, men det är ett litet bolag och det är mycket som berör enskilda.

Nyan ber honom då om ett skriftligt avslag med besvärshänvisning.

– Vi är ett aktiebolag, så du kan inte besvära dig över något beslut som vi fattar.

Enligt ett uttalande av dåvarande finansminister Torbjörn Eliasson ska landskapsägda aktiebolag inte hemlighålla dokument, som skulle vara offentliga inom förvaltningen. Ska jag förstå dig som att ni vägrar följa den instruktionen?

– Jag håller inte med om att jag inte följer den.

Jag konstaterar att ni uppmanar medarbetare att inte uttala sig till pressen, efterforskar källor och vägrar lämna ut allmänna handlingar.

– Tja, det är din tolkning.

På andra vägar får dock Nyan ändå ta del av rapporten – och den styrker visselblåsarens påståenden och vad Nya Ålands granskning visat.

Ur rapporten:

Person A lyfter upp som ett problem ”högljudda, negativa och kränkande diskussioner”. Person B berättar om ”hårda ord om varandra … dålig stämning när man hör kolleger som sitter och svär över någon annan”. Person C säger att ”jargongen är tuff, närmast sexistiskt ibland”.

Det noteras att redaktionschefen är av en annan åsikt:

”Camilla har en lite annan syn på det här. Hon tycker att ingen snackar illa om någon i bolaget, man talar om offentliga personer, majoriteten har kul på arbetsplatsen, man skrattar och skojar. Hon reflekterar vidare på situationen: ’Var går gränsen för skoj och kul. Skall jag som chef säga sluta ha roligt?’”

Rapportens slutsats är: ”Det förekommer både självtaget ledarskap och klick-bildning inom Ålands radio. Det har tydligen funnits ett tomrum som blivit uppfyllt av redaktionschefen. Situationen är på intet sätt ovanlig med den leder lätt till beslut utan ansvar och fördelar för klicken. Vi finner det synnerligen önskvärt att denna utveckling bryts.”