Är man stark så skall man vara snäll
Stark, snäll och intresserad.
Kan det vara rimliga krav att ställa på en 101-åring? En vital, 101-årig stat.
Förslaget till nytt system för klumpsumman har, som Nya Åland skrev i går, skjutits fram ytterligare några dagar. Man kan ibland få känslan att vissa saker dras i långbänk på rikssidan i förhoppningen att de skall försvinna av sig själva så småningom. Vilket de sällan gör.
Ibland kanske känslan är fel. Ibland kanske det är som förre riksdagsmannen Evald Häggblom i tiden uttryckte det i talarstolen när man från åländsk sida var frustrerad över att riksmyndigheterna tog så god tid på sig att behandla åländska ärenden. Han förmodade – möjligen med en viss underton – att man på rikssidan ville försäkra sig om att lösningen blev den bästa tänkbara för Åland.
Detta med Åland och pengar är och har alltid varit en besvärlig fråga i relationerna till riket. Från åländsk sida har det till och från ansetts att Åland får tillbaka för litet av sina skattepengar för att sköta det som staten sköter på rikssidan.
På rikssidan har man möjligen sett ett välmående landskap, som har mindre behov av pengar än andra delar av landet. Plus att en och annan fortfarande tror att pengarna till Åland är bidrag av något slag.
Speciellt besvärligt har det känts under den nuvarande regeringens tid. Inte så att man vill Åland illa, snarast så att man inte vill nånting alls.
Åland är ointressant, varför slösa tid på någonting som inte intresserar. Och eftersom Åland är ointressant glömmer man i sin stora reformiver bort att kolla upp vilka konsekvenser olika reformer kan ha för Åland. Och så sitter man där och måste försöka rätta till i efterhand. Inte trevligt alls.
Den nya självstyrelselagen, som var tänkt att träda i kraft till Ålands 100-årsjubileum, blir inte klar i tid. Brist på vilja och intresse än en gång. Men pengar handlar det om här också, rätten till egen beskattning.
Alla tycker inte det är en stor katastrof om beskattningen inte förs över, näringslivet har inte verkat entusiastiskt. Det är faktiskt bara 25 år sen lagtinget fick fria händer att budgetera med klumpsumman som bas, något alla kanske inte minns längre. Det var stort då.
Alla ser det inte heller som en stor katastrof om självstyrelselagen vilar till sig något år, bara den blir bra. Många ställer nog sitt hopp till en kommande regering, som inte bara rusar på utan också tar hänsyn och ser till konsekvenser. Det är riksdagsval i april.
Finland firade i går sin 101 års dag. Det låter kanske inte så mycket, men som självständig stat hör Finland till den äldsta tredjedelen. På 101 år hinner en stat etablera sig bland andra självständiga stater, bli stabil, ta sitt ansvar gentemot sig själv och andra.
Och man bör vid det laget som stat ha trygghet nog att inom sina gränser tillåta också sådant som är litet annorlunda. Till exempel en liten autonomi med stor vilja. Man behöver inte alltid vara överens, men man behöver kunna diskutera och visa respekt.
Och man behöver litet av Pippi Långstrump, så som Astrid Lindgren uttryckte det: Är man stark måste man vara snäll.
