DELA
Foto: Felicia Bredenberg

Alla barn i samma klass

Julkyrkans varande eller icke varande för dagisbarnen i Mariehamns stad har debatterats i politiska rum och på insändarsidorna. Att diskutera religionens roll i daghemmen och skolorna är viktigt och bör göras kontinuerligt i samklang med samhällets förändring.

När Nya Åland träffade Björn Wickström sade han att kunskap om sin egen religion bidrar till en stadig grund, som gör att individer lättare kan skilja på ”vanlig” religion och farliga religiösa sekter. Vi bör minnas att det är få som helt vill slopa religionsundervisningen och alla religiösa intryck i skolorna. Dock kan man ifrågasätta hur dessa religiösa inslag ska vara utformade.

Det är en fin och värdefull sak hur de åländska och finländska skolorna enar de unga. Under samma tak, i samma klassrum samlas elever, oberoende av socioekonomisk bakgrund, religion, etnicitet eller kön. Tittar vi på vår omvärld, inser vi att detta är relativt unikt. I andra länder finns ofta en klar uppdelning mellan bra och mindre bra skolor. Detta bidrar till att utbildningens kvalitet varierar vilket i sin tur späder på samhällsklyftorna. God utbildning är och förblir nyckeln till jämlikhet.

Varför väljer vi då att vid undervisningen av ett ämne sära på eleverna? En enad religionsundervisning skulle vara ett steg framåt. Eleverna skulle då lära sig om religiösa traditioner på ett mer objektivt sätt. Det skulle bidra till en ökad förståelse för olika religiösa övertygelser och där med för varandra. I den åländska läroplanen beskrivs syftet med livsåskådningskunskap, vilket är ämnet för de elever som inte undervisas i religion, med att ”eleverna ska få möjlighet att diskutera frågor som gäller bl.a. etik, fred och solidaritet, natur och miljö. Vidare ska eleverna få information om olika världsåskådningar och religioner”. Det skulle kunna beskriva ett ämne för alla.

Att ena alla elever under samma ämne skulle bidra till jämlikhet i undervisningen. Särskilt i små skolor, där få elever avviker från den religiösa normen, skulle ett rent praktiskt problem lösas.

Som förälder har du möjlighet att ge dina barn en religiös uppfostran och till din hjälp finns de kyrkliga församlingarna. Det borde varken vara skolans roll eller ansvar.