DELA
Foto: Jonas Edsvik

Vuxenansvaret är stort

Ungdomsfylla och sena sommarnätter.

Alla vuxna bör reagera om de ser en ungdom i nöd.
Nu under Rockoff-veckan, den sälert livligaste veckan på Åland under hela året, behöver man bara sticka ut näsan för att se unga som hänger på stan.

Och det är ju så det ska vara, allt annat vore oroväckande.

Men sommaren innebär att föräldrar, mer än under skolåret, måste ta upp till diskussion vad det är som deras barn gör. Det är en känd realitet att det är under sommaren som många unga gör sin alkoholdebut.

Redan i slutet på april meddelande polisen att de oroas över unga som hänger i stan nattetid. Polisen såg samma unga, vissa yngre än 15, ute på stan natt efter natt, något som de vanligtvis bara observerar under sommarmånaderna.

I samband med förra veckans fullspäckade helg riktade ungdomspolis Nicolai Båsk sig till de åländska föräldrarna.

– Var nitisk, frågvis och kanske lite jobbig, erat barn kommer att uppskatta det någon dag, skrev han.

Att våga diskutera också de svåra frågorna är A och O. Att föräldrar enbart uttalar en nolltolerans mot alkohol och droger hjälper föga.

Diskutera med de unga om riskerna, vad de ska göra om de själva eller deras vänner har druckit för mycket. De viktigaste är att barn och unga vet att de alltid kan söka hjälp om något har gått överstyr. Barn ska aldrig behöva känna att de inte kan ringa sina föräldrar om de behöver hjälp, oavsett hur berusade de är.

De ska inte heller vara rädda för att kontakta polis eller sjukvård. Det är då de inte vågar be om hjälp som en situation kan bli verkligt allvarlig. Att Rädda Barnen under tre Rockoff-kvällar har upprättat en mötesplats för unga är ett välkommet iniativ. Det är tryggt för de unga att veta att det finns en plats att vända sig till ifall de skulle behöva det.

Man pratar ofta om föräldrars ansvar och givet är att föräldrarna bär det naturliga och tyngsta ansvaret över sina barns uppväxt. Men vi måste prata om det vuxenansvar som alla vuxna individer borde känna och få oss att agera. ”Det krävs en by att uppfostra att ett barn” är en mening som kan te sig provocerande.

Men ordspråket bör inte associeras med att tillrättavisa högljudda barn på bussen (det är en helt annan diskussion). Poängen är att det är alla vuxnas ansvar att reagera om de ser något som inte ser ut att vara som de ska.

Ibland räcker den enkla frågan ”Hur är det?”.

Det är ett faktum att inte alla föräldrar, av varierande anledningar, inte till fullo klarar av att ge sina barn vad de behöver. Då är det upp till det övriga samhället att på allvar finnas där – för barnens bästa. Att göra en barnskyddsanmälan ska vara en övervägd handling men inte något som man drar sig för att göra. En barnskyddsanmälan för mycket är bättre än en för lite.

Att som socialarbetare tvingas utreda och kanske göra åtgärder gällande grannens barn är allt annat än optimalt. Varken för myndighetsutövaren eller för familjen. För ett rättssäkert barnskydd där alla barn på Åland har samma möjligheter till hjälp krävs en samordnad kommunal socialtjänst. Ju förr desto bättre.