VM i fotboll – och VM i hyckleri
I övermorgon sparkar Brasilien och Kroatien igång världens största sportfest – fotbolls-VM. Men glädjen, bollen och samban har fått konkurrens. Av girighet, politiskt fulspel och maktmissbruk.
Inget land älskar sin fotboll som Brasilien. Inget land idoliserar, lever med i och av fotboll som Brasilien.
Trots det är nationen delad inför fotbolls-VM som startar i Sao Paulo på torsdag kväll. Anledningen är att folket lider under under krisen i landet, samtidigt som staten satsar hundratals miljoner i nya arenor, vägar till dessa och marknadsföring av mästerskapet.
Rapporter om slavliknande arbetsförhållanden för många som engagerats i samband med fotbolls-VM står som spön i baken samtidigt som landslagen vässar formen inför vad som komma skall. I förhandsartiklar uttrycker många brasilianare sin tvehågsenhet inför mästerskapet i sporten de älskar så högt, när det samtidigt betyder så mycket påfrestningar för vanligt folk, folk som ofta redan har det svårt.
I dag inleder det internationella fotbollsförbundet, Fifa, sin kongress just i Sao Paulo. Inte heller där är allt guld och gröna skogar trots att VM har återvänt till landet som älskar bollen.
Dels faller skuggan tung över Fifa och dess president Sepp Blatter när det gäller de tveksamma projekten som byggt årets VM-arenor. Men än mer har Fifa på nytt avslöjats med fult politiskt spel kring beslutet att lägga VM 2022 i Qatar. Engelsk press har på löpande band avslöjat komprometterande uppgifter om att miljontals euro betalats ut i mutor för att arabstaten skulle kunna spegla sig i glansen av fotbolls-adeln om åtta år.
Direkta pengaöverföringar, rabatter på gas till länder som röstat ”rätt” och en fotbollsorganisation som tillåtit det hela. Allt har ställt Fifa i skamvrån inför dagens kongress.
Mest besvärad av alla torde president Blatter vara. Det är inte första gången har dras in i skumraskaffärer sedan han valdes till ordförande framför den svenske Uefa-pampen Lennart Johansson 1998. Det har varit allt från korkade uttalanden om äktenskapsbrott och damfotboll till anklagelser om korruption i samband med tv-avtal och nu alltså hela Qatar-soppan.
Tyvärr är inte Blatter och hans Fifa ensamma i toppen av idrottsvärlden att ständigt vara i fokus när korruption och maktfullkomlighet kommer på tal. Minns kontroverserna kring ishockeyförbundets beslut att lägga det nyss spelade VM:et i Vitryssland, och Internationella olympiska kommitténs beslut att ge Kina och Ryssland var sitt OS.
Idrotten har gått från en folkrörelse till en pengastinn och maktgalen nöjesindustri. Det är inte i allt dåligt. I dag kan vi njuta av den bästa sporten på våra tv-apparater nästan dygnet runt. Sporten har blivit väldigt mycket bättre, liksom arrangemang och produktioner.
Samtidigt går det inte att blunda för baksidorna. För samtidigt som allt det positiva har utvecklats har också idrotten blivit en plats för de som till varje pris vill ha makt. För diktatorer har ett stort idrottsevenemang blivit ett skyltfönster för den bild av det egna landet man vill framföra. För andra ett sätt att täcka över de brister som finns i vård, skola och omsorg.
Och toppen av de mäktiga idrottsorganisationerna har blivit maktcentran där pengar och gentjänster betyder mer än att sporten själv ska tjäna så mycket som möjligt, bli så bra som möjligt och vara till glädje för så många som möjligt.
I helgen gick Kameruns landslag ut i strejk för att de ville ha bättre betalt för att delta i fotbolls-VM. Första intrycket var att välbetalda proffs var giriga över alla gränser. Men snabbt nyanserades bilden. De ville förvisso har mer betalt, men mest för att inte pengarna skulle hamna i fickorna på landets pampar.
Också det en bild av en sport som glädjer så många miljoner runt om planeten, men som lider av sin mörka baksida.
Och ytterligare en huvudvärk för de som i dag samlas för Fifas kongress. Egentligen borde de avgå allihop. Men frågan är vilka som kan ta över utan att också korrumperas av systemet?
