Visst är litteraturen det viktigaste som finns
När snåla vindar blåser över världen i form av nedskärningar, kriser och (som vanligt) ifrågasatta anslag till kultur och allt annat som kan uppfattas som onödig lyx, då är det skönt att låta sig omfamnas av Mariehamns litteraturdagar, där det mesta andra sjunker undan för böckerna och läsandet.
För ett par dagar kan man invaggas i tron att litteraturen har svaret på alla frågor och är viktigare än alla gamla bilindustrier och bolåneinstitut.
Naturligtvis är det alldeles sant.
I årets invigningstal av feministprofessorn Ebba Witt-Brattström lyfte hon fram både litteraturens sprängkraft och framför allt skönlitteraturens förmåga att vara sannare än sanningen. Den goda litteraturen beskriver historien, verkligheten och människolivets villkor på ett sätt som inga statistiska analyser, rapporter eller utredningar kan göra. Litteraturen ger möjlighet att resa i tid, i rum, i kön, i klass, mödolöst och inträngande.
Det finns helt enkelt inget bättre sätt att förstå människan än genom skönlitteraturen, vilket kan vara både en bekräftelse för bokslukarna och en uppmaning till dem som ännu inte är det.
Mariehamns litteraturdagar, med Barnens litteraturdagar och Ungdomens litteraturdagar som livskraftiga ättlingar, har gett ålänningarna en unik möjlighet att träffa författare, att höra dem läsa ur sina verk och att samtala med dem. De åländska biblioteken däremot, med Mariehamns stadsbibliotek i spetsen, ger ålänningarna litteraturen, nära nog alla dagar på året, och det är ännu större.
Det är nämligen så välsignat väl ordnat att även så kallad dålig litteratur är bra. Det är bättre att läsa chick-litt och vampyrfantasier än att inte göra det. Hårdkokta dussindeckare är bättre än inga alls. Även i den kvalitetsmässigt mediokra litteraturen finns det som får samhället att fungera – stoff för våra drömmar och fantasier, vår längtan, våra förhoppningar.
Som den 70-talsfeminist hon är såg Ebba Witt-Brattström litteraturens revolutionära kraft i beskrivandet och skrivandet av verkligheten. Det är en inställning som i grunden bygger på att vi alla har något att lära av varandra, av historien, av varandras livsvillkor.
Endast den som tror sig stå fri från tidigare generationer av människor, kvinnor såväl som män, ska låta bli att läsa. Om vi inte skriver i dag kommer framtida generationer inte att veta vilka vi var.
Med det i åtanke förtjänar resultatet av ungdomens litteraturdagar att lyftas fram. Den textantologi som nu för tredje året i rad ges ut i Nordens instituts regi ger en lägesbeskrivning av åländska ungdomars liv, väl så god som enkätundersökningar och vuxensamtal.
Man kan kanske sammanfatta Ebba Witt-Brattströms invigningstal som en tvingande uppmaning: Skriv. Skriv. Och läs.
Anders Östman, vinnare i årets skrivartävling för unga säger det så här:
Bränd av vattnet
Utfryst av elden
Otrygg i ljuset
När inget är som det
borde vara
då är mitt mörker det
bästa
