Vindkraften i motvind både på Åland och i riket
En osynlig motvind, det är vad som drabbat den åländska vindkraftsutvecklingen. Kanske stavas den Finansministeriet.
Hur går det med vindkraften? Kommer Åland att inkluderas i det finländska tariffsystemet, eller fortsätter finansministeriet att streta emot, och därmed beröva landet den region i Finland med de bästa förutsättningarna för vindkraft och Åland på en betydande inkomst- och utvecklingspotential?
Eller ska frågan kanske formuleras på något annat sätt?
Utgångspunkten är att det finns ett krav på Finland från EU att inom en rätt snäv tidsram, till 2020 uppfylla högt satta mål för förnyelsebar energi. För Finlands del betyder det vindkraft och biogas.
Dessvärre har utvecklingen av vindkraftsutbyggnaden i Finland gått i stå. Det stupar på en rad orsaker, men en stor bov i dramat är den snåriga byråkratin och tillståndsprocesserna. Flera större projekt i Österbotten är lagda på is för att man helt enkelt inte kommer vidare med dem. I den nyligen publicerade Tarasti-rapporten läggs fram fem förslag på lagändringar som ska genomföras för att underlätta processen, bland annat att en del av besluten lyfts från den kommunala till riksnivån.
På Åland står vindkraftsprojekten bokstavligt talat på kö. Ålands Vindenergi Andelslag har bara att sätta spaden i jorden i Eckerö Långnabba, och Ålands Energi står redo med ett associerat projekt vid Stenarna.
Projekt Östra skärgården ligger i en helt annan storleksklass med 35-40 planerade kraftverk, men är står på tur så fort feed in-systemet förverkligas och Finlands-kabeln byggs.
Åland vore alltså helt rätt för Finland, ur vindkraftssynpunkt, alldeles särskilt medan man kämpar med att få ordning på den snåriga byråkratin.
Varför går det alltså inte? Var finns det där diffusa motståndet som inte gått att övervinna.
Finansministeriet. Det är alltid där som friktionen är störst. Ett finansministerium vill inte släppa taget om pengarna. I detta fall vill man inte betrakta Åland som Finland, kanske för att man inte till fullo förstår eller accepterar den ekonomiska och politiska maktdelningen mellan självstyrelsen och riksnivån.
På näringsministeriet har man inte bara vindkraft att tänka på, och om biogas-investeringarna slukat mycket pengar kanske man helt enkelt håller igen lite nu på investeringstakten till andra alternativa energiformer.
Miljöminister Ville Niinistö (Gröna förbundet) är med. Han gillar åländsk vindkraft och är beredd att jobba för den. Han är tyvärr också en av de lättviktigare ministrarna.
Nyckeln sitter finansminister Jutta Urpilainen (Sdp) på. Det är hennes ministerium som måste lyfta på frysningen av åländsk vindkraftsutveckling, som måste stå upp mot det sannfinländska struntpratet om att ålänningarna alltid bara ska ha och ha, och se att det är till nytta både för Finland, för miljön och förstås för Åland om vindkraften kan byggas ut där det går lättas och snabbast.
Se där, en utmaning för lantrådet Camilla Gunell (S), vars kontakter till rikspartiet varit omvittnat goda.
Fixa vindkraftstarifferna, så kanske vi kan glömma det där med tandvårdsreformen en stund.
