Vinden har vänt – men det blåser fortfarande
Landskapets bokslut för 2013 var ett positivt besked för en pressad regering. Men nu måste det följas upp av fler goda nyheter.
Det är oklart om lantrådet Camilla Gunell och finansminister Roger Nordlund är stora Petter-fans. Men om de vore det lär de ha nynnat på en av den svenska stjärnans största hits efter att de presenterat landskapets bokslut i torsdags: ”Vinden har vänt, det är min tur nu … ”
Efter att ha blivit kritiserade under lång tid av oppositionen i lagtinget kunde man äntligen visa upp ett positivt ekonomiskt resultat. Ett resultat som är en liten, men tydlig, indikation på att regeringen vänt utvecklingen. Den utveckling som hittills mest betytt ökade konsumtionsutgifter och en allt osäkrare framtid för landskapet Ålands finansiella status.
Men innan champagnekorkarna får flyga i taken i Självstyrelsegården ska konstateras att detta är en bra start för regeringens strategi, men ändå bara en start. De flesta av de åtgärder som regeringen satt in får inte full effekt förrän detta år sammanfattas, några inte förrän senare.
Dessutom finns det poster i bokslutet som mer handlar om ”tur” än om hårt besparingsarbete. Oljepriset var förhållandevis gynnsamt under 2013, antalet svårt sjuka som krävde vård utanför landskapet lägre än året före.
Ändå: det var ett bra bokslut. Och viktigt för regeringen att visa att de två första åren av mandatperioden, de som till mångt och mycket handlat om utredning och lite om faktiskt genomförande, varit till godo för landskapet.
Det har med rätta ställts frågor kring regeringens strategi. Första halvan av mandatperioden har handlat mycket om att lägga upp planer och att prata. Nu ska detta omsättas i aktiv handling som leder till resultat. Redan de första veckorna på den här sidan årsskiftet har regeringen lanserat ett antal program, och fler kommer att presenteras den närmsta tiden.
Det är, kort sagt, dags för regeringen att leverera.
Det är mot den bakgrunden som förra veckans bokslutspresentation ska ses. Hade bokslutet varit fortsatt negativt hade pressen på Gunell, Nordlund och de övriga ministrarna ökat. Nu får de lite mer handlingsutrymme och tid till de reformer som landskapet så väl behöver.
Samtidigt som finansministern för de församlade reportrarna förklarade bokslutssiffrorna kunde lantrådet komma med en annan god nyhet. Att rikets finansminister, Jutta Urpilainen, godkänt att frågan om avräkningsgrunden för klumpsumman ska bli en fråga för Ålandsdelegationen är förvisso inte en anledning att räkna in nya miljoner till landskapskassan. Men det är ett stort steg på vägen.
Det är också en seger för den lågmälda diplomatin som landskapsregeringen valt gentemot sin motpart i Helsingfors.
Frågan om att justera upp klumpsumman tas förvisso inte av delegationen, men det är ett steg i rätt riktning. Om delegationen går på den åländska linjen är det ett tungt vägande skäl när riksdag och regering ska behandla ärendet så småningom.
Som sagt: krisen i landskapets ekonomi är inte över. Det här var ETT bokslut, och ett besked om klumpsumman som fortfarande inte är ett avgörande beslut.
Om nästa års resultat inte går åt samma håll som det nyss presenterade lär det inte bli återval för den sittande regeringen när ålänningarna går till valurnorna nästa höst. Mycket arbete återstår således, många stenar väntar fortfarande på att vändas för att nya kostnader ska kapas.
Men det är en god start, och ett viktigt budskap från regeringen: vi har slagit om från handling till genomförande.
Vinden har vänt, om man så vill.
