DELA
Människors vilja att bidra och hjälpa är en starkt bidragande orsak till att vi kommer att ta oss igenom också den här krisen. Arkivfoto: Erkki Santamala

Vi är bäst när det gäller

I coronatider finns många frågor som vi inte har svar på. Våra myndigheter jobbar efter bästa förmåga för att tolka och omsätta den information som kommer så gott som hela tiden.
Men en sak är säker: vi kommer att klara av det här också.

Vi behöver bara gå drygt ett år tillbaka i tiden för att se hur krishanteringen under efterspelet av Alfrida engagerade stora delar av samhället. Då öppnade ålänningarna upp sina hem och affärsverksamheter för att bistå med värme, mat och husrum.

Nu är problembeskrivningen en annan och betydligt svårare att förhålla sig till. Delvis för att omfattningen är så pass mycket större, men också för att tidsaspekten är en helt annan. Efter Alfrida fick vi ganska snabbt en uppfattning om hur länge det skulle ta att återgå till det normala. Det gick att härda ut, även om det för många var svårt.

Nu vet vi inte om undantagstillståndet gäller en månad eller längre, och i så fall vilka konsekvenser det kan leda till.

Men det som känns igen, som vi redan nu ser är människors vilja och förmåga att hjälpa varandra.

Efter beskedet att skolorna håller stängt tog det knappt ett dygn innan problemlösarna visade sig från sin bästa sida. Ett sådant exempel är författaren och Nyan-medarbetaren Karin Erlandssons initiativ till skrivövningar för att kreativiteten inte ska behöva bli lidande i isolering. På sociala medier erbjuder universitets- och högskolestuderande hjälp när matematik- och fysikuträkningarna blir för svåra för gymnasie- och högstadieelever i distansarbetet.

Inte bara de vanliga skolorna har lyckats ordna sin undervisning på distans. Även kyrkorna kommer att sända gudstjänster på nätet, musikinstitutet och Medis håller en del av sin verksamhet vid liv genom internet.

Digitaliseringen får ofta utstå spott och spe – i viss utsträckning är det befogat. Men för att konstrastera bilden av nätet som spridare av desinformation finns där också en väldig styrka i att organisera initiativ i tider när vi ska minska våra sociala kontakter.

Det dyker upp initiativ för att stöda den lokala produktionen, för att stöda näringslivet som nu drabbas av den allt minskade rörelsen på gatorna. Till och med träningsmöjligheter erbjuds, där allt från gympass till orientering finns tillgängligt på distans och över nätet, i vissa fall gratis, för alla som vill.

Det vi ser nu är kraften i vårt samhälle – människors förmågan att vara innovativa och vilja dra sitt strå till stacken. De vars vardag påverkas tycks också ha en stor vilja att styra om sin kraft till arenor där deras kunskap kan vara till nytta för andra.

Och det är på inget sätt en självklarhet. Vi lever i en tid när polariseringen tycks bli allt starkare, tonläget är ofta högt och konflikterna är många och svåra. Vi lever i en tid av vi och de, i en tid med ett stort individfokus. Därför är det vågat att ta för givet att samhället möter en kris med beslutsamhet att hjälpas åt.

Men också den här gången sträcker vi ut händerna till varandra (metaforiskt, alltså).

Vi har starka myndigheter i samhället som nu jobbar dag och natt för att ge oss så goda förutsättningar som möjligt. De förtjänar en eloge.

Men vi ska inte glömma människors vilja att bidra och hjälpa som en starkt bidragande faktor till att vi kommer att ta oss igenom också den här krisen.