DELA
Foto: Jonas Edsvik<07_Bildrubrik>INTE ACCEPTABELT Att hot och hat skulle få tysta debatten accepterar vi inte. Här polisanmäler Nina Fellman ett antal hot som skickats till henne.

Vi accepterar inte att fega krakar tar över

”Asfitta”, ”Vi ska fixa dig”, ”Stick härifrån”. Hoten blir allt fler från den anonyma internetvärlden.

När ska polisen ta dem på allvar?
Nya Åland har de senaste åren återkommande rapporterat om hot mot politiker, tjänstemän och journalister. Det senaste handlade om vår egen Nina Fellman som fått dödshot riktade mot sig både via telefon mitt i natten och i sin mejlkorg.

Vi polisanmäler alla hot som skickas till någon som arbetar på Nya Åland som en markering att det inte är något vi accepterar. Vi accepterar inte att fega troll gömmer sig bakom amerikanska mejlservrars anonymitet och genom dem skickar ut sitt hat mot dem som inte tycker som trollen. Vi accepterar inte att en fri debatt förs där argument stöts och blöts mot varandra öppet och ärligt och sakligt. Vi accepterar inte att vår demokrati får tas som gisslan av små mörkermänniskor bakom skärmar i lönndom. Vi accepterar inte att en överväldigande majoritet av hoten från dessa fega krakar riktar sig till kvinnor, och att hoten inte bara stinker av hat utan och av den värsta sortens sexism.

Vi accepterar inte det här. Tidigare har flera ministrar i landskapsregeringen sagt detsamma när hot framförts till dem. Ändå får de fega hållas.

Polisen har, både här och på andra håll, varit alldeles för dåliga på att utreda hot som dessa. I Sverige har hoten varit många, inte minst mot journalister, under flera års tid. Nu har dock en ljusning kommit där. För ett par veckor sedan höll säkerhetspolisen ett möte med en stor skara svenska mediechefer för att diskutera hur man bättre kan motarbeta mörkerkrafterna.

Ännu har inget resultat av mötet synts, men det är en tydlig signal att polisen nu prioriterar hoten.

Nu väntar vi på att den åländska och finska polisen gör detsamma.

Hatmejl och dödshot mot en journalist är inte bara just hot mot en journalist. Det är ett sätt att kväsa debatten, att göra folk för rädda att säga sin mening. Hoten blir inte bara ett hot mot just den person som mottar dem, utan också mot alla oss andra. Mot alla som blir för rädda att delta i diskussionen om hur vårt samhälle ska formas nu och i framtiden.

Därför är ett illa formulerat mejl från ett troll till en journalist på en åländsk redaktion också ett hot mot det samhälle vi lever i, mot den öppenhet vi vill ha och mot själva fundamentet för vår demokrati: det fria ordet.

Det går att spåra de fega krakar som låter fingrarna gå över tangentborden och formulerar hat. Men kanske har polisen inte rätt resurser eller rätt folk för att göra det. Om så är fallet borde polisledningen titta på det problemet och ställa om organisationen.

Internetbaserade brott kommer inte att minska, tvärt om. Därför är det viktigt att ordningsmakten finns där de nya brottslingarna finns. För att hejda utvecklingen med mobbning på hemsidor, för att förhindra att barn blir utnyttjade via webbkameror.

Och för att spåra de som vill ta vår demokrati ifrån oss med sitt hat och sina hot.

Vi accepterar inte att vårt samhälle tas över av fega krakar. De som står för ordning och lag i samhället borde säga detsamma.