DELA
Foto: Nasa
Varför utforskar vi egentligen Mars? Det diskuterar dagens ledare.

Vem vill bo på Mars?

I dagarna har vi sett jublande Nasa-ingenjörer fira den amerikanska rymdströvaren Perseverances lyckade landning på Mars. Samtidigt vill även andra länder som Förenade Arabemiraten, Kina och Ryssland skicka upp människor till Mars i sinom tid, och miljardären Elon Musk vill atombomba Mars för att terraformera atmosfären och göra planeten bebolig för människan i framtiden. Men vill vi verkligen till Mars?

År 1957 publicerade Tove Jansson serien ”Mumintrollet och marsmänniskorna”, om en liten marsian som olovligen lånat sina föräldrars tefat och rest från Mars till Mumindalen. Och för femtio år sedan frågade sig David Bowie, i en låt som skulle komma att bli en av 1900-talets mest berömda, om det finns liv på Mars.

Det här är bara två av otaliga exempel från kulturens värld, där författare, filmmakare och science fiction-entusiaster – liksom forskare världen över – genom århundraden sysselsatt sig med frågan om det finns liv på den näst minsta planeten i vårt solsystem.

Redan på 1960-talet, då rymdkapplöpningen på allvar inleddes, kom forskare emellertid fram till att så inte var fallet. Sedan dess har det fortsättningsvis intakta intresset för Mars mera handlat om huruvida det någonsin funnits liv på planeten, och om den skulle kunna gå att göra beboelig för människor i framtiden.

 

För en vecka sedan kunde lättade ingenjörer från Nasa jublande följa då deras sexhjuling till rymdströvare Perseverance genomförde en lyckad landning i Jezerokratern på Mars. Snart förmedlade Perseverance också de första rörliga bilderna och den första ljudupptagningen någonsin från planeten.

Huvudsyftet för Perseverance på Mars är att leta efter tecken på tidigare liv, och att samla prover av sten, berggrund och regolit för möjligt återförande till Jorden.

Men varför utforskar vi egentligen Mars?

Ett av syftena med expeditionerna i det långa loppet är att söka utröna huruvida förutsättningarna för framtida liv och planetens eventuella bebolighet för människan. Att kolonisera Mars skulle, enligt förespråkarna, vara en möjlig flyktväg för mänsklighet för att undkomma eventuella atomkrig, klimatkollapser eller andra katastrofer som skulle riskera att utplåna oss som art på jorden.

 

Men vill vi verkligen bosätta oss på Mars i framtiden? Är tanken ens rimlig?

Tveksamt. ”Mars ain’t the kind of place to raise your kids //

In fact it’s cold as hell”, sjunger Elton John i låten ”Rocket Man” året efter Bowies ”Life on Mars?”. Och Elton John har helt rätt, medeltemperaturen på Mars är −63 grader Celsius, och som kallast kan kvicksilvret sjunka ned till det dubbla. Vidare är Mars atmosfär 100 gånger tunnare än Jordens, och lufttrycket är bara 0,6 procent av vårt.

”Att stå på Mars yta utan rymddräkt skiljer sig inte så mycket från att befinna sig i rymdens vakuum. Ta av dig hjälmen och dina lungor kollapsar omedelbart, din hud och din kroppsvävnad sväller upp och ditt blod börjar koka, och mycket snart så är du död. Seriöst, det är en riktigt dålig idé”, som den prisade finlandssvenske vetenskapsjournalisten Marcus Rosenlund så målande beskriver det i sin nya bok ”Mot stjärnorna. Strövtåg i universum” (2020). Och det här är bara ett av många bekymmer; ett annat är den rikliga förekomsten av kosmisk strålning som orsakar cancer. Vi skulle vara tvungna att bosätta oss under jord för att skydda oss.

Och så har vi de rent ekonomiska kostnaderna. Den kanadensiske filosofen Adam Morton har i boken ”Should We Colonize Other Planets?” (2018) räknat på vad en permanent koloni på Mars för endast 1 000 personer skulle kosta att uppföra, och kommit fram till den svindlande summan 167 tusen miljarder amerikanska dollar.

 

Skulle det inte vara värt att i stället lägga de pengarna på att försöka rädda det som räddas kan av vår egen planet, genom en övergång till ett fossilfritt samhälle till exempel?

Grådasket och duggregnet utanför i skrivande stund känns betydligt mer gästvänligt än 63 graders kyla, cancerstrålning och underjordiskt bunkerliv.

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp