Vem vill betala vad för tomt i Mariehamn?
Skall samhället sälja tomter till högstbjudande eller ge alla samma möjlighet att slå sig ner? Den lätt intrikata frågan diskuteras som bäst i stadens organ.
Förslaget att sälja en del tomter till högstbjudande kommer från de frisinnade i Mariehamn.
Förslaget att utreda vad en sådan försäljning kan innebära kommer från liberalerna.
I går kväll, efter att detta skrevs, tog stadsplanenämnden upp frågan. Förslaget från stadsarkitektkontoret var att 25 procent av de största och vackraste tomterna i respektive bostadsområde säljs på auktion. Eftersom det i inget fall rör sig om många tomter så leder förfarandet inte till att de rika klumpar ihop sig på gräddhyllor utan det blir ett någorlunda blandat boende, sägs det.
Man kan ha många synpunkter på detta. För och emot.
En spontan fråga är varför de med mycket pengar skall ha förtur till stadens tomter. Det är veterligen en sådan reaktionen som har styrt omröstningarna hittills, när liberaler och socialdemokrater har röstat ner tidigare förslag att sälja 25 procent av tomterna på auktion.
I dag lottar staden ut tomterna bland dem som anmält intresse. Priset är självkostnadspris. Det är ett mycket sympatiskt system, som ger alla samma chans att få en tomt med sjöutsikt, förutsatt att området ligger nära stranden. Om de bästa tomterna plockas ut för auktion så blir fördelningen en annan.
Men det finns en intressant sak med förfarandet. Vi vet inte i dag hur stort intresset är att bo just i Mariehamn. Vi vet inte hur mycket tomterna i Mariehamn är värda jämfört med i Jomala och Lemland till exempel. Vet man det så kan det möjligen påverka de framtida förhandlingarna om samgående, helt eller delvis, mellan staden och grannkommunerna.
Det vi vet är att många bygger på de nya bostadsområdena precis utanför stadsgränsen. Men är det för att de inte vill bo i Mariehamn men ändå ha nära till service? Eller är det för att de inte har fått tomt i Mariehamn och därför slår sig ner så nära det går?
Svar på detta kan man få om de som är intresserade får bjuda på tomterna. Men skall man i så fall plocka ut bara de bästa tomterna? Borde man inte ta tomter av alla kategorier, så att också de som inte är ute efter ett lyxigt boende har möjlighet att köpa sig en tomt i Mariehamn om det är där man helst vill bo?
Det stora problemet för Mariehamn är bristen på mark. Om det finns ett stort intresse att bosätta sig i staden så kommer priset på tomterna som auktioneras ut att stiga i höjden. Medan grannen, som får sin tomt genom lottning, kommer undan med kanske halva priset. Hur fungerar det?
En annan möjlighet, om det visar sig att det finns intresse att satsa pengar, är att staden ställer i ordning tomter som är för dyra för vanligt boende. Är bostadsholmarna i Slemmern glömda?
Här skulle det inte röra sig om egnahemshus, men om ett exklusivt boende med brygga och båtplats utanför dörren. Auktionen skulle hållas mellan byggentreprenörerna, eftersom enskilda inte gärna kan bygga var sin lägenhet i ett flervåningshus.
De kalkyler som finns i generalplanen nämner ett tomtpris på 125 euro per kvadratmeter och drygt 1.000 invånare totalt på de två öarna.
Men på sikt måste det gå att föra fruktbara förhandlingar grannar emellan om hur marken fördelas och planeras för bostäder och annat. Det handlar ju inte om vilken kommun som kan stoltsera med att ge efter sist utan om att planera en fungerande centralort för Åland.
