Vem vågar stoppa historiskt stort projekt?
Det strular gärna när entreprenörer och myndigheter har med varann att göra. Den ena vill ha snabba beslut, för tid är pengar. Den andra skall ta demokratiska hänsyn, som ibland kan kräva just precis tid.
Nu handlar det om området stadsgränsen i norr och Sparhallen i Jomala.
Dalbo affärsfastigheter äger drygt 4,5 hektar norr om stadsgränsen. Där vill man bygga ett affärs- och kontorskomplex, något som kommunen har sagt ja till i och med detaljplanen för området.
Området har en byggrätt på 2,27 hektar (!). Till det kommer en hektar parkeringsplatser.
Så långt är allt gott och väl.
I våras ansökte Dalbo affärsfastigheter om att få schakta ner en del av området. 35.000 kubikmeter måste bort för att få ner marken till vägnivå. Byggnadstekniska nämnden hänvisade till landskapsregeringen, som är tillståndsmyndighet för så omfattande sprängningsarbeten.
Man hänvisar också till ett färskt beslut av Högsta förvaltningsdomstolen i ett liknande fall.
Men av någon anledning vill bolaget inte gå via landskapsregeringen, möjligen befarar man att det i så fall drar ut på tiden. Istället ber man nämnden rätta sitt tidigare beslut. I beskrivningen av detaljplanen står det nämligen att ”schaktningar kan inte undvikas”, det vill säga just det som enligt HFD inte kan tas som utgångspunkt för att slippa miljö- och andra eventuella tillstånd.
Dalbo affärsfastigheter vänder på steken och kommer till att schaktningarna/ sprängningarna är åtgärder som förverkligar planen, och sådana åtgärder är tillåtna.
Och det är bråttom.
”Det är viktigt för oss att veta att vi kan sätta igång med markarbetena omedelbart när vi enligt ett ingått kontrakt får klartecken att dra igång ett av de största byggprojekten i åländsk historia”, skriver man.
För att allt skall löpa smidigt vill man göra markarbetena klara medan bygglovet behandlas. Blir det inget historiskt stort byggprojekt så blir det heller inga markarbeten, då är ingen skada skedd, så att säga.
Det låter väl bra.
Men om man nu, i likhet med Dalbo affärsfastigheter, vänder på steken så måste man få ställa frågan vad som händer om det inte blir bygglov? Då är markarbetena i alla fall gjorda. Att lägga tillbaka 35.000 kubikmeter berg på sin gamla plats blir nog svårt. Istället finns det en fem meter hög bergvägg i väster som gräns för det område som har tagits ner till vägnivå.
Är inte avsikten med tillstånd av olika slag just att undvika att det blir så? Och det är nämndens sak att se till att reglerna följs.
Men å andra sidan kanske kommunen går miste om ”ett av de största byggprojekten i åländsk historia” ifall man inte ger efter. Hur många tackar nämndens medlemmar för det? Jomala har som kommun inte gjort sig känd för att ställa upp väldigt stränga regler för dem som vill bygga.
Och Jomala har som kommun visat ett stort intresse att exploatera de områden som gränsar till staden, inte alltid med grannsämjan som främsta hänsyn.
Det blir ett intressant möte i nämnden på onsdag.
