Vem tar över klubban i SFP?
Så kom beskedet till sist: Anna-Maja Henriksson lämnar ordförandeposten för Svenska Folkpartiet (SFP) under andra halvan av 2024.
Men vem tar över?
Beskedet var väntat. Anna-Maja Henrikssons tid som ordförande i SFP närmar sig slutet. Hennes mandat tog slut i och med att hon meddelade sin EU-kandidatur tidigare i år. Ledarsidan konstaterade då att det är en snygg sorti för en ledare för ett parti i fritt fall. För opinionen har inte varit på SFP:s sida det senaste året.
Medverkan i Petteri Orpos (och Riikka Purras) regering har nött på partiförtroendet. Samarbetet har präglats av bråk om rasistiska uttalanden inom regeringsunderlaget och eskalerat genom osämja gällande regeringens invandringspolitik. Under vintern har finländska medier dessutom rapporterat om Henrikssons gliringar till regeringen vilket ger en bild av att det gnisslar rejält i Orpos lag.
SFP:s budskap – att regeringens politik blir ännu sämre utan SFP – har varit en klen tröst för väljarna. Opinionsmätningarna fortsätter vara mardrömslika. I den senaste mätningen av Helsingin Sanomat fick partiet ett stöd på 3,6 procent – det lägsta sedan mätningarna inleddes för över 30 år sedan.
Det är uppenbart att Anna-Maja Henriksson har missbedömt den politiska spelplanen. Partiet har inte lyckats kommunicera sin politik på ett tillräckligt tydligt sätt. Partiet har inte lyckats förklara varför det är värt att vara med i regeringen på annat sätt än att rada upp små politiska segrar som (enligt Svenska Yles politiska kommentator) har drunknat i den sannfinländska politiken. Det är inte gott nog för väljarna.
Partiledaren har också varit otydlig vad gäller hennes egen roll – på ett sätt som har skadat partiet. På presskonferensen menade Anna-Maja Henriksson att budskapet (läs: avsaknaden av beslut om ordförandeskapet) har vantolkats och att medierna har spekulerat i att hon tänker sitta kvar som ordförande tills hon är säker på Europaparlamentsplatsen. Trots att hon aldrig har sagt det.
Syftet, menar hon, var att ge partiet arbetsro att koncentrera sig på Europaparlamentsvalet först. Det blev precis tvärtom. SFP fick ingen arbetsro alls eftersom ingen ville vänta snällt. Nu tvingades Henriksson mer eller mindre meddela att hon inte ställer upp för omval i sommar för att få slut på spekulationerna.
Ersättarna har gjort sig redo i kulisserna sedan Henriksson öppnade för EU-valet i december. Som det ser ut nu står det medan två kandidater: ägarstyrnings- och Europaminister Anders Adlercreutz och SFP:s riksdagsgruppledare Otto Andersson. Adlercreutz har redan meddelat att han ställer upp. Otto Andersson överväger starkt, enligt Svenska Yle.
Riksdagsledamoten Henrik Wickström kan möjligtvis ses som en bubblare. Han har sagt att han ger besked om en eventuell kandidatur inom mars månad.
Geografin spelar roll för ett parti som SFP. Andersson är från Lovisa och Adlercreutz är från Kyrkslätt. Ingen av de på förhand tilltänkta toppkandidaterna har det starka SFP-fästet Österbotten som hemvist. Och det är inte oproblematiskt.
Frågan är förstås vilket parti SFP vill vara i framtiden. Partiet har alltid kunnat luta sig mot en väldigt lojal väljarkår. Den sammanflätande frågan har varit svenska språket, och den blir sannerligen inte mindre viktig. Frågan är om väljarna ser det på samma sätt. Hufvudstadsbladets Lena Skogberg gör analysen att väljarkåren generellt blir allt mer illojal. De yngre väljarna reagerar, enligt en dansk väljarundersökning från 2022, i högre utsträckning på person och ändrar sig snabbt om något inte passar.
Vilken profil partiet vill ha de kommande åren kommer att präglas av den nya partiordföranden. Och det blir direkt avgörande för att få opinionssiffrorna att vända uppåt, något som SPF desperat behöver i år.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
