DELA
Foto: Stefan Öhberg

Vem har råd att bry sig om klimatet?

Den stora utmaningen med att bedriva en vettig klimatpolitik är att fördela bördan rättvist.

Det har Frankrikes president Emmanuel Macron fått erfara de senaste veckorna.
Macron hyllades när han tillträdde som Frankrikes president för sitt klimatengagemang. Hans regering har lovat att förbjuda försäljning av fossildrivna bilar redan år 2040 och att hela landet ska sänka sina koldioxidutsläpp med tre fjärdedelar till år 2050.

Det är förstås positiva nyheter. Det finns inte längre någon tidsfrist för funderingar, vår klimatomställning måste ske nu. Och på ett strukturellt samhälleligt plan finns alla möjligheter att göra omställningen. Men det är inte lika enkelt för gemene man. Och den backlash som den franska regeringen nu upplever bottnar i en av de stora paradoxerna i klimatarbetet: hur ska åtgärdsbördan fördelas rättvist?

Frankrike har som följd av sitt ambitiösa klimatprogram höjt besin- och dieselskatten. Diesel, drivmedlet som tidigare rekommenderades, har nu blivit dyrast av de tillgängliga drivmedlen. Ytterligare skattehöjningar har lovats i början av nästa år.

Över en halv miljon fransmän har protesterat mot de höjda skatterna. På demonstrantsidan har över fem hundra har skadats och två dött. Över nittio poliser har skadats i samband med kravallerna.

De gula västarna , som demonstranterna kallas, kommer från olika samhällsklasser, de har olika bakgrund och lever olika liv. Men en sak har de gemensamt. De ogillar den höjda skatten på bensin och diesel. De höjda dieselpriserna slår nämligen hårdast mot de som är fattiga och bor på landsbygden.

För de som bor inne i städer med en fungerande kollektivtrafik går det att fortsätta leva normalt trots de höjda priserna, men för de som lever på landsbygden och dessutom har svårt att få pengarna att räcka till så är det ett hårt slag.

– Transportkostnaderna är 20 procent högre för familjer på landsorten än för stadsbor. Ändå har de nästan enda eftergifter som regering gjort hittills gällt ett litet bidrag om 1 000 till 4 000 euro för de allra mest behövande, om de skaffar en ny och energivänligare bil, skriver Hufvudstadsbladets Gunn Gestrin.

I ett tal till de gula västarna försvarade Macron de höjda priserna, men uttryckte samtidigt sympati för protesterna.

– Till de som säger att regeringen pratar om världens undergång medan vi pratar om månadens slut vill jag säga att vi måste jobba med båda utmaningar, Macron till demonstranterna.

Effekterna av klimatförändringarna drabbar världens minst bemedlade hårdast och tidigast. De i utsatta och fattiga delar av världen som inte har råd eller möjlighet att försvara sig mot ett mer nyckfullt klimat, mot översvämningar eller jordskred kommer att drabbas av effekterna först.

Men också när det kommer till att de klimatfrämjande åtgärderna på det lokala planet drabbas de mindre bemedlade i vårt samhälle hårdast. De som har råd kan köpa en elbil, i vissa länder med generösa avdrag. De som har råd att köpa rätt mat till högre priser eller de som köper sig fria genom att lägga på klimatkompensation för flygbiljetten till Thailand kommer fortfarande få sin tillvaro att gå runt.

De som inte har råd får i stället högre driftskostnader i sina liv. De måste oroa sig för slutet av månaden innan de kan oroa sig för klimatet.

Oavsett var i världen man bor, om man är mannen på gatan eller ett stort företag så kommer man undan lättare om man kan betala för sig. Det finns ett visst mått av förhoppningar att de klimatsmarta åtgärderna ska sippra ner till alla som inte i första skedet har råd. I fallet bilen kommer begagnade elbilar till rimligare pris dyka upp på marknaden och bli tillgängliga för flera. Men tills dess står man där med bensinbilen som är nödvändig för att kollektivtrafiken brister, men får betala mer för drivmedlet.

Det är en fin balansgång, för att lyckas med klimatarbetet så måste ansvaret fördelas mer jämlikt. Det ska inte gå att köpa sig fri från ett dåligt klimatsamvete och det ska inte heller bli en hopplös ekvation för de som inte har råd att köpa sig fria.