DELA
Foto: Jonas Edsvik

Vem äger definitionerna?

En ny translag kan vara på väg att röstas fram i riksdagen och HBTQ-frågor diskuteras flitigt i samtiden – frågor med potentialen att berika oss alla.

I veckan arrangerade Regnbågsfyren ett offentligt samtal på Mariehamns stadsbibliotek om ”Tystnader i historien”. Bakgrunden till samtalet var den kontrovers som uppstod sedan Regnbågsfyren uppmärksammat Åland 100 ur ett queerhistoriskt perspektiv, och i en utställning hedrat konstnären Henrik Nylund som en person som varit betydelsefull för Ålands queerkollektiv. Det väckte debatt: Nylunds familj invände att denna inklusion varit respektlös och förnekade att Nylund skulle ha demonstrerat någon form av ”queer-tänk” under sin livstid.

Oavsett hur det ligger till med den saken väckte diskussionen i sig funderingar. Varför skulle det vara ”respektlöst” att hylla någon som en inspiration? Kan man ens bli ”beskylld” för att vara queer – eller, för den delen, homo- eller bisexuell? När Charlie Chaplin fick den ofta återkommande frågan om han var jude gav han ju trots allt alltid samma svar: ”Jag har tyvärr inte den äran.”

Frågorna är många. Vem äger tystnaden som blir kvar efter en bortgången? När en känd persons anteckningar, dagböcker och brev lämnas till eftervärldens arkivarier händer det ibland att den dödes familj rensar bort ”känsliga uppgifter” först. Det vittnade arkivarierna Susanne Österlund-Pötzsch och Åke Söderlund om i veckans offentliga samtal. Och även när en dylik gallring inte sker ställs arkivarierna ibland inför dilemman: hur hantera indikationer på att den döde inte levt heteronormativt? Hur arkivera, hur koda? Vem ska få tillgång till de ”känsliga uppgifterna”? Måste man ha en forskargrad? Och varför, egentligen, är ens uppgifterna ”känsliga”?

Det påpekades i samtalet att det föds ungefär lika många vänsterhänta som homosexuella och samtalets moderator uttryckte en förhoppning om att bägge egenskaperna en dag skulle betraktas som lika okontroversiella … bara för att halvvägs genom meningen erinra sig att det inte var länge sedan vänsterhänta barn i skolan förbjöds att skriva med sin ”naturliga” hand.

Förtrycker majoritetskollektiv genom sina blotta definitioner, utan att ens veta om det? Och i sådana fall, vem borde äga rätten till definitionerna?

Vilket för oss över till det politiska nuet.

Igår skickade social- och hälsovårdsutskottet ett förslag till ny translag vidare till omröstning i riksdagen. Den nya lagen kommer – om den går igenom – att göra det möjligt för myndiga personer att ändra sitt juridiska kön med enbart en anmälan.

Den nuvarande lagen från 2003 är skamlig. Bland annat sjukdomsstämplar den transpersoners självupplevelse, kräver en omfattande medicinsk utredning innan en förändring av könsidentiteten får ske samt, förfärande nog, sterilisering. Lagen har kritiserats även internationellt och måste ändras, det inses av de flesta.

Men även här finns under ytan svåra frågor. Den nya lagen måste säkras mot missbruk, så att inte dömda våldtäktsmän kan propsa på att få avtjäna straffen i kvinnofängelser eller idrottsmän av taktiska skäl byter kön och ramponerar damidrotten. Sådana måhända extrema skäl åsido, har det från Sverige och Storbritannien också rapporterats om tragiska fall där unga människor genomgått könsförändrande, oåterkalleliga kirurgiska ingrepp och sedan ångrat sig.

I det perspektivet ter sig det nuvarande lagförslagets krav på uppnådd myndighetsålder rimligt.

Men ändå: grundprincipen måste ändå vara att alla måste få bli sedda som de vill, som de känner sig vara. Det berikar och fördjupar perspektiven. Efter Charlie Chaplins död har det framkommit att den geniale filmskaparen var rom, vilket han själv, privat, alltid var mycket medveten om.

När vi vet det vidgas plötsligt vår förståelse. Dels av honom – hans karaktär, den episkt vandrande, hemlöse Lille Luffaren, får ju ytterligare en berörande dimension – men dels också av världen omkring oss. Tänk så många av oss som har en hemlig identitet under majoritetsförklädnaden! Den insikten borde föra oss närmare varandra.

I själva verket är vi kanske alla, djupt inom oss, queer.

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp